Arga tanten

Det har aldrig hänt tidigare, och då har jag ändå rest rätt mycket, att  jag slarvat bort biljetterna! Givetvis upptäckte jag det inte förrän det var nästan dags att gå till stationen...Vild panik och leta, leta. I väskan, i ryggan, under sängen, i sängen och i resten av lägenheten. Till sist var vi tvungna att gå.
Väl på stationen lyckades en trevlig sj-tjänsteman ordna ett resebevis åt mig, han letade rätt på min bokning i datorn. Nästan urskuldande berättade han att det kostade hundra kronor. Åh, han skulle bara vetat vilka hiskeliga summor jag fantiserat om  - ny biljett, inget lågpris etc.
Ute på perrongen kunde jag och älskade mostern bara skratta åt eländet. Så smånningom förstod jag att jag på något vis rivit upp biljetten när jag var hos min dotter. Å hon var ju i full fart på träning i andra änden av stan och sprang väl knappast omkring med mobilen på fotbollsplan...så hon kunde nog inte ha räddat mig.
Hon bekräftade på sms senare att biljetterna låg på hennes skrivbord.

Att åka tåg är oftat ett behagligt sätt att resa, tycker jag.Men folk på nattåg är lite konstiga enligt min mening. Det är precis som om de tror att om de kliver på ett tåg mitt i natten så är alla andra också vakna och jätteintresserade av deras vedermödor. I natt klev det på ett gäng karlar som hade en kupe intill den jag låg i - de kröp inte ner och sov - näe, de mixtrade om så det blev en sittkupé i stället! Varför bokar man då liggvagn?!
När klockan var nästan två så var jag less på att höra varje ord genom vägen om deras jobb, konferenser det varit på och ditten och datten. Då förvandlades jag - till arga tanten. Jag gick upp och spände ögonen i den äldste - han var minst tio år äldre än mig - sa att klockan är faktiskt två och nu tycker jag att ni kan vara tysta så vi får sova i kupén brevid, det hörs jätteväl när ni pratar.
Så värdigt jag kunde i t-tröja och långkalsonger vände jag mig om och gick in i min kupé. Då hörde jag hur de började bädda i ordning därinne i grannkupén och sedan blev det helt tyst. Å alla vi i min kupé kunde sussa gott resten av resan.
Jag kan inte låta bli att undra varför det ska behövas någon slags vikarierande "morsa" för att vuxna karlar ska ta vanlig, normal hänsyn !?!
När det var dags för mig att kliva av i den kalla vintermorgonen så råkade min resväska sladda mot deras kupédörr - som ni förstår så hann jag inte parera sladden...


Kommentarer
Postat av: Sylvia

Visst blir man glad när träffar på hjälpsamma människorsom tar sig tid att försöka ordna till det man klantat till. Jag älskar också att åka tåg. Det är så avkopplande.
Karlar tillsammans blir nästan undan undantag förvandlade till tonåringar där alla skall imponera på varandra och i det här fallet inte tillstå att man kanske helst skulle vilja gå till sängs.
Tack för rådet på min blogg om att skriva ett brev. Funderar på att göra det. Det är så många äldre här ute i Älta som är missnöjda med vårdcentralen. Kanske skall ta på mig att bli deras röst!

2007-02-08 @ 12:34:01
URL: http://pantersylvia.blogg.se
Postat av: annika

Till Sylvia
Kul att du kikade in! Jag tycker verkligen att du ska skriva till chefer och politiker, det är bra om någon ur den ofta tysta patientgruppen säger ifrån om sådant som inte fungerar!

2007-02-08 @ 13:21:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0