Stilla snölycka - var är du?!

Idag strax innan två kom det, några snöflingor. Vi var förvarnade - både tv, radio och tidningar har pratat om snö. Snöfallet varade inte bara en stund utan bara fortsatte och fortsatte...Så nu är min värld vit som snö, vilket alltså har sina naturliga orsaker. Den verkar lite tung och blöt så den kanske gör som metereologerna säger - försvinner p g a varmare vindar om lördag. Enligt gammal tro och hävd är det tredje snön som stannar. Idag var den andra. Så nästa gång den dimper ner är det vinter!

Jag funderade lite på mina känslor inför snön.Jag har ingenting emot den, tvärtom så brukar jag välkomna snön eftersom den oftast föregås av den tråkigare delen av hösten - den när alla löv bara är bruna och blåser omkring. Förr, ja, bara för tre eller fyra år sedan så fyllde den där första snön mig med någon slags stilla lycka inombords. Att vakna och vrida upp persiennen och se marken snötäckt utanför fönstret brukade var en lyckostund som liksom spred en frid i hela kroppen. Tillsammans kunde vi stå där dottern och jag och bara sucka av välbehag.

Den hösten jag "nästangickiväggen" så blev det en aha-upplevelse och sorg i mig när snön kom.Samma dag hade jag varit till doktorn som förklarade att det inte tagit mig fjorton dagar att bli så'n och att den fjortondagars sjuksrivning som jag nyss avverkat inte riktigt skulle vara tillräckligt. Långt fram på eftermiddagen blev sedan varse att jag kände absolut ingenting inför den snötäckta världen utanför mitt köksfönster.Den välbekanta känslan uteblev fast jag försökte få tag i den. Plötsligt förstod jag hur rätt doktorn hade.Då jag insåg på allvar att det skulle ta tid att komma tillbaka.

Det var beskrivningen av min reaktion eller rättare sagt den uteblivna reaktionen för snön som fick min exman att fatta. "Då förstår jag att du verkligen mår dåligt" sa han med eftertryck och i det ögonblicket försvann hans oförstående för min sjukskrivning.

För mig var det som den där första julen man slutar tro på tomten (fast jag har nog inte riktigt slutat tro på honom, han bor nämligen i berget ovanför mig!) eller som när man första gången inte ligger vaken och längtar och pirrar upp sig inför födelsedagen. När man liksom "vuxnar" på sig mot sin vilja.

Nu sitter jag här och inser att det kan vara likadant med snön - jag har växt på mig, blivit vuxnare? För inte heller idag kom den där stilla lyckokänslan och jag saknar den så jag gråter!

Känns det annorlunda om man vaknar till snö, om den inte kommer som nu under dagen? Kanske. Jag vet i allafall att när det första gången för vintern kommer riktigt mycket snö under en natt så kan man höra det när man vaknar! Det är så tyst eftersom allt är inbäddat i mjuk, vit snö. Alla ljud är liksom på avstånd och man tassar förundrad upp.

Jag vill inte att avsaknaden av känslan ska vara det jag mest befarar - att jag är lite för trött, att vägen bort från väggen har krympt igen...Å jag vill inte heller vara "vuxen" i det här fallet,jag vill ha tillbaka min känsla för första snön! Tänk om den är borta för alltid!?!!? Jag vill stå där barfota framför fönstret och känna mig lycklig och lugn ända infrån och ut en tidig morgon. Lycklig för snön som gör min värld så vit,ljus och vacker.
Jag vill ha kvar min stilla snölycka!

Kommentarer
Postat av: Åsa

Mitt yngsta barnbarn som är 2,3 år var väldigt konfunderad över att det "regnade så konstigt" i dag, hon kommer inte ihåg snö, hon var ju så liten sist det snöade.
Men, storebror som är 5 år, han talade om för henne att..det är snö förstår du och det , det är jätteroligt!
Själv var han besviken, han trodde att han skulle kunna åka pulka...liiite svårt som det var i dag.

2007-10-11 @ 23:11:12
URL: http://tantraffas.blogg.se
Postat av: Anonym

välformulerat, begripligt, insiktsfullt!

2007-10-12 @ 18:36:21
URL: http://latmasksamtal.blogg.se
Postat av: Sylvia

Så vackert du beskriver din saknad. Men kanske kommer lyckan åter när du vaknar till den riktiga vintern. Just som du säger - man vet innan man tittat efter att det är snö p g a tystnaden. Och då bor jag ändå 6 tr upp.

2007-10-12 @ 19:01:45
URL: http://pantersylvia.blogg.se
Postat av: Anki

Så vackert du har skrivit om känslan.
Själv funderar jag mycket på varför jag aldrig ser fram emot något. Ibland tänker jag att det är för att jag har blivit gammal och tycker att det mesta har jag redan varit med om. Men jag saknar den där känslan av att riktigt längta och se, med spänning, fram emot något.
Kramar!

2007-10-13 @ 17:17:09
URL: http://ankitankar.blogg.se
Postat av: Självaste Annika

Åsa; Så rätt han har storebror, snö är jätteroligt! Nästa år vet lillasyster det också!

Latmasksamtal; Tack!

Sylvia;Visst är det häftigt det där med tysnaden?! 6 trappor upp - det finns väl hiss?!

Anki; Hm, är det så? Fast ser framemot saker gör jag ju fast kanske inte med samma intensitet? Blir man blasé på tllvaron? Vilken tankeverksamhet du sätter igång!

2007-10-14 @ 10:20:34
URL: http://amatankar.blogg.se
Postat av: Christina

Å jag kramar om dig lite. Det gör ont att bli vuxen ... ibland. Men du har kvar känslan. Bevara den som ett vackert minne ...

PS .. jag har läst din kommentar hos mig nu ikväll men har stängt av kommentarerna och tagit bort ... jag vet inte om min 16-åring läser ... och jag ville inte att hon skulle se för mkt ... stor kram. Tack för dina ord.

2007-10-14 @ 21:20:51
URL: http://treflickor.squarespace.com
Postat av: Anonym

Christina, tack för kramen! Men ska man inte vara vuxen när man fyllt femtio?!
Ooops, förlåt, tänkte inte på att dina tjejer kanske hittar in till bloggen!

2007-10-14 @ 22:44:12
Postat av: Christina

Såg ditt mail. Tack snälla, det var inget att be om förlåtelse för ;) Och näe, vuxna blir vi nog inte så tidigt haha!

2007-10-15 @ 09:03:47
URL: http://treflickor.squarespace.com
Postat av: Micke

Gillar snön, helst i skymningen, så mysigt att det är som ren poesi för mig!!
Ha de bäst!

2007-10-15 @ 12:54:15
URL: http://beckfjall1.blogg.se
Postat av: Självaste Annika

Christina, klart man ska be om förlåtelse när man inte tänkt sig för! Å blir man inte vuxen så fort - va bra!

Micke, snö i skymning jo det är mysigt. Fat här börjar skymningen bli kortare och kortare nu.

2007-10-15 @ 18:29:55
Postat av: Tina

JAg gör änglar i snön varje vinter. Lita på mig! JAg är med dig!! Hihi Kram TINA

2007-10-16 @ 21:12:42
URL: http://tinaahlin.webblogg.se
Postat av: Självaste Annika

Härligt Tina! Jag hör av mig när snön kommit så kan vi "ängla"!

2007-10-16 @ 22:24:53
Postat av: Micke

Tackar för vibbarna i förskott!!
kramis!

2007-10-17 @ 23:23:37
URL: http://beckfjall1.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0