amatankar

Studenten närmar sig för det "lilla barnet" som nu har körkort, bott på internat i tre läsår och precis kört rehabträning tålmodigt i drygt två månader.

Henne har jag burit i nästan andlös lycka under mitt hjärta i nio månader .Henne  har jag älskat genom skratt, tårar, ilska, glädje - ja, kort sagt i alla de stunder som uppstår i livet som förälder. .

Exakt två månader efter sin studentdag ska hon vara på plats för nästa äventyr, fotbollscollege i Usa. Jag har hjälpt, pushat och frågat  om allt runt detta. En intressant och lärorik tid, både om hennes kapacitet och om att studera i Usa.

Jag har tänkt och sagt  till mig själv och andra att :"Antingen så vill hon så långt bort från mamma som möjligt eller också har jag uppfostrat en väldigt självständig unge". Allt utifrån dagsform brukar jag välja det alternativ som passar.  Jag föredrar "självständig unge"!

Jag har tänkt att de här gymnasieåren på annan ort varit bra även för mig, det medför att jag kan klara av det här med Usa lite lättare - jag går ju liksom inte från att ha henne drällandes här i huset direkt till att vara på andra sidan jordklotet. Jag har helt enkelt känt mig lite "duktig" på att hantera fakta; den 10 augusti 2009 inleds hennes fotbollsträning i ett fotbollslag på ett av universiteten på Long Island.

I helgen, helt utan förvarning, slog den till. Smärtan. Tårarna brände till men det var inte läge att gå och lipa bland folk. Jag var så oförberedd på min egen reaktion. Nu accepterar jag den, tycker nog att den är lite sund. Men det är som att jag inte vågat/kunnat/orkat  ta fram den i ljuset tidigare.

Nu poppar den i mig lite nu och då, jag låter den göra det och jag vet att jag kommer att gråta av saknad, oro och allt möjligt flera gånger om. Samtidigt som jag är så glad för hennes skull, att hon törs och vill.  Jag dras med i alla förberdelser, jag lyssnar och lär hur det är tänkt att fungera med träning, studier, boende, ja allt. Vi babblar och bubblar.
Ändå kommer gråten.

Snälla - säg att jag är en alldeles normal mamma?!