Kolla eller medicinera?
Ja, jag fick ju välja - först - mellan att fortsätta kolla trycket ett tag till eller medicin.
Min hälsocentral ligger inom gångavstånd från mitt lilla hem. Å cirka 6-7 km från mitt jobb. Innebär bilkörning tvärs genom stan, eftersom de flesta tider som går att få inte stämmer med mina arbetstider. Mitt tryck vill de mäta på morgon - problemet är bara att jag alla dagar utom en börjar före 8 och den första tiden är 8.15...
Å att åka i från jobbet titt som tätt för att ta trycket känns inte bra, ingen säger nåt men ändå smyger sig bovkänslan på. Som om man stjäl tid.
Doktorn var en sådan där trivsam doktor - utstrålade värme och empati. (vilket tyvärr inte alltid är en vanligt förekommande modell på vår HC). Det var ju precis vad min oroliga själ behövde...för att sätta igång tårkanalerna.
Till sist mer eller mindre bestämde han att jag skulle välja medicin. Just på grund av min oro.
Nu ska jag stryka kläder.
Trycket
Å innan jag visste att trycket var högt kände jag inte av det ett dugg. Nu känner jag efter.
Så jag känner varje hjärtslag, registrerar allt som inte är som vanligt. Tålamodet t ex. Å promenadorken.
Nu ska jag hänga tvätten.
Ps. När nu trycket inte gått ner försöker jag vara glad åt att det inte gått upp i allafall!
Fel blev det!
Ibland är det bra att det blir fel. Det blev det för mig i mitt tänk förra veckan - det var inget möte på torsdagskväll! Jag var ingen ledsen över det, tvärtom.
Tog light-rundan runt berget med Ulla-vännen i stället. Att vi tog den lättare varinaten berodde på mig. Som plötsligt har högt blodtryck...Vilket innebär en del ångest och samtal till sjukvårdsupplysningen sent på kvällen. (Vilken välsignad instans!)Å de lyckas lugna mig lite och i morgon ska jag ta trycket igen.
Mötet är den här torsdagen. Fast först en em med arbetslagsutbildning...
Arbetsveckan är här igen!
Imorgon ska jag vara med på ett utvecklingssamtal. Det är ok men just nu ångrar jag att jag klämde in det i min agenda. I morgon ska jagtill frissan, det är ju en guldstund att bli lite ompysslad. I morgon (efter frissan) ska jag hinna på föräldramöte också...Vi har sagt att det ska bli ett kort möte så ev hinner jag inte. Kanske vore skönast så.
Onsdag är det dags för en kväll med firande, av en jobbarkompis som fyllde år för ett tag sedan. Vi bjuder henne på mat och sedan en Beatles-afton.
Torsdag har vi aktivitetsdag, hela skolan. Å på kvällen en arbetskväll...
Å jag som behöver träna också - när blev det tid för det? Torsdag och fredag kanske?
Sedan är det helg igen! Å nånstans innan dess ska jag ta itu med de tankar som fladdrar runt i mitt huvud.
Arbetslagsutbildning
Det var hög igenkänningsfaktor - samma innehåll som när jag gick en projektledarutbildning på Lernia. För tio år sedan...
Samma innehåll som de andra arbetslagsutbildningar vi haft genom åren i olika personalkonstellationer.
Klyschorna ramlade ur en del munnar, inte helt oväntat. En del har liksom sån´t behov av att "vara duktig elev" att de nästan slår knut på sig själv.
Nå´n klarar inte av att någon annan får positiv feedback från handledaren och måste genast komma med en kommentar/förslag.
Chefen använder en del kyschor också, vill inte riktigt klargöra sitt mål.
En anledning till att jag inte är så positiv till detta kostbara arrangemang är att senast vi hade det i ett arbetslag så ledde det verkligen till utveckling i personalgruppen! Låter konstigt va`
Vi gjorde allt på kvällstid med en superduper handledare.Vi fick en härlig arbetsmiljö och både synen på varandra och arbetsprestationerna förändrades till det bättre. Någon växte och började helt plötsligt ta ansvar och dessutom minskade en annans frånvaro.
När tillvaron började kännas som "Yes, nu är vi på gång!" då kom dråpslaget - vi skulle splittras. Eftersom det var andra arbetslag som skulle delas på för att de skulle komma ur onda cirklar. Å då fick vi i den förbannnade rättvisans namn också dela på oss.
Luften, lusten, kraften och orken - den blev lidande. Alla dessa kvällar som vi satsat - till vilken nytta? Å kostnaden som faktiskt var nerlagt på detta - snacka om onödig investering!
Å eftersom vi gett så pass mycket i både tid, känslor och tankar i handledningen så blev det ett dråpslag när vi inte fick fortsätta tillsammans.
Det är det som jag bär med mig, som påverkar min inställning.
Utbildning....
I morgon ska vi ha arbetslagsutbildning, hela dagen. Chefen ska också vara med.
Vi hade en liten sittning förra veckan och det är ju busenkelt att sitta på dylikt mellan 15 och 17 på eftermiddagen när man som jag började jobba 06.30!
Nej!
I morgon ska vi sitta i kommunala huset och arbetslaga oss hela dagen. Ser vi framemot det?
Nej!
Hela vår verksamhet bedrivs i morgon av vikarier. Chefen har planerat hela dagen så att vikarierna ska veta exakt vad de ska göra, informerat barnen, fixat vikarier.
Nej!
Dessutom bjuder arbetsgviaren på både kaffe och lunch.
Nej!
Borde jag sova nu?
Ja!
Tisdag - sommar och sol mitt i hösten
Sommaren återvände idag, antagligen för att vi ska fortsätta komma i håg den genom hela hösten, vintern osv.Å vi vet ju alla att det oundvikligen blir vinter i år också. Mig gör det inget - den är juste, jag står t o m ut med omaket att ta på mig långkalsongerna för att genomleva den.
Fast jag genomlever den inte, jag lever i den och njuter!
Men just nu är det en varm höstkväll som snuddar vid sommar. En höst som hittills innehållet en hel del regn men det har också sina fördelar, svampplockarna har fullt upp.
I min vardagsvärld som är skola&fritids pågår hösten fram till vecka 44, då är det lov. Precis när alla rutiner satt sig hos barn och personal.
Resterande veckor är en tid då rutinerna ska återupprättas innan jullovet raserar dem igen.... Nä, inte riktigt så illa kanske men en del dagar känns det så.
Idag har det varit en bra dag på jobbet och jag vet vad det beror på. Tror jag, ska ha lite koll ett tag till så jag får lite bättre underlag för min teori.
Nu är det dags för en kopp te, Brunkullans röda blir bra!
Tja, det blev bättre
Jamen det känns lite bättre. tog mig en halvtimmes promenad och blev lite snällare, känns det som.
Har t o m gjort i ordning lunchlådan till i morgon och startat diskmaskinen, det sistnämnda är vissa dagar väldigt betungande! Idag var en så´n dag.
Nu är det fotbollskväll på tv, tvärmörkt ute och jag tror jag ska tända några mysljus!
Eller också ska jag snart inta sovläge!
Grodlöst
Idag har jag varken sett eller hört några grodor. Tror faktiskt inte jag gjort någon heller.
Dagen har varit en vanlig måndag, en alldeles vanlig och lång måndag.
Ibland så funderar jag på om jag ska säga upp mig, bara för att. Men jag törs inte - jag måste nog vänta tills jag vunnit lite eller snarare mycket pengar.
Två roliga saker har jag i allafall gjort, en var att köpa ett glatt tyg med solrosor på som jag ska ha till draperi. På rea med 25% nedsatt reapris, nästan gratis eller hur? Å så har jag hämtat ut biljetter - till My Fair Lady,musikalen.
Det bär av tillStockholm i mitten av oktober, med väninnan R. Där ska vi alltså se musikal och för övrigt ranta runt i huvudstaden. Jag förväntar mig dessutom ett ljuvligt höstväder!
Men just nu känns det bara segt, öronen är ljudtrötta och axlarna småvärker och jag måste nog gå ut och gå en sväng och försöka tappa gnället!
Bläh.
Blå grodorna
I fredags messade min fd arbetskompis mig och jag ringde upp. På två röda hade jag tackat ja till hennes erbjudande! Biljetterna skulle ut på blocket om inte vi köpte dem.
I kväll lämnade vi ifrån oss biljetterna till en snubbe på teatern och klev in i salongen för en dryga två timmar lång, härlig föreställning.
Det vi såg och hörde var Peter (Karlsson) och Blå grodor. Vilket gäng, vilken show!
Jag är så nöjd med min helg!
Bergsrundan light
runt berget.
Jag gick åt andra hållet, light-varianten alltså. Då är de lättare - flera nerförsbackar.
Dottern säger att gå i nerförsbackar är bra träning för rumpan.
Jag säger att bergsrundan är bra för själen. Också.
Samtalet
Jag såg framemot ett samtal, trodde jag skulle få lite information och lite mig s a s till livs, lite frågor om mig och mitt men...Det blev mest jag som informerade, jag som försökte dela med mig av vad som hänt,jag som fick ställa alla frågor. Dessutom så kändes det som om det fanns viktigare saker att pyssla med samtidigt som vårt samtal pågick.
Ibland fick jag ont i magen för det lät som jag blev avsnäst och ibland ville jag nästan gråta, för det kändes som om jag var så obetydlig. Oron finns kvar i magen och gråten lurar bakom ögonlocken.
Det var inte jag som initierade till samtalet, så varför skulle vi ens ha det?
Fredags-surande
Jag pratar det EM som pågår i Finland.
Ikväll var det kvartsfinal mot systerlandet Norge och det blev en solklar förlust, 3-1. Å nu kommer man att hacka på tjejernas inställning, med rätt förvisso. Men hade Dennerby varit kapten för herrarna hade hans spelidé, hans ledarskap och coachning ifrågasatts först och främst. Sedan spelarna.
Å på jobbet tycker de att jag är lite knäpp som tycker att fotbolls- EM för damer är viktigt, intressant och värt att skynda hem för. För även i min vardag finns det en loj inställning till damidrott, det enda som riktigt räknas är Zlatan, Foppa och Bolt.
Speciellt en jobbarkompis av manligt kön kan aldrig erkänna en tjej som presterar. Tror tamejfan att inte ens om Therese Alshammar simmade tvåhundra meter frisim på ett andetag att han skulle bli imponerad. Han har en dotter, tror inte hon idrottat. Å har hon det så var den nog inte tillnärmelsevis så viktig som sonens bandyspelande.
All heder åt min dotters pappa - han har alltid stöttat och peppat henne i hennes idrottande, det har varit allt från skidåkning boxning och basket till innebandy och fotboll.
Givetivs har vi stöttat henne i en massa annat också - inte bara idrotten. Men som ensambarn har hon haft stor glädje och nytta av idrotten, framförallt lagidrotterna.
Å när jag tänker på henne är jag lite mindre fredagssur, hon är min tillvaros rikedom!
Runt berget
Nu är det så att det är lite av ett "måste" att gå runt berget om man bor här. Vilket ofta väcker den obstinata sidan i mig - alltså förlägger jag inte mina promenader dit.
Fast jag inser ju att det är bra. Det här att gå runt berget. Har man gått 30-45 minuter finns inga genvägar och det är lika tråkigt att vända som att gå runt.
Så nu går jag. I allafall sedan tre veckor tillbaka. Med en väninna. En gång i veckan har vi gått de sju kilometrarna runt. Vilket innebär att jag då går cirka åtta kilometer. Å nu har vi gått i kväll och jag känner mig otroligt hurtig - för jag gick i går också.
Men då var det satan så tråkigt. Berget stod där stilla och kompakt och jag hade bara att trava på.
I kväll kändes det som om berget krympt lite, som om det blev mindre bara av att jag minsann hade någon att dela uppförsbackarna med. För det känns som om det är mest uppförsbackar!
