Miljardär
Jag startade min dag med att ta ett dopp! Nej, jag har inte rusat ner till Storsjöns strand och lögat mig i något isvatten. Nej igen - jag har inget badkar, tyvärr. Jag for till badhuset för där kan man morgonsimma några dagar i veckan.
Det var lugnt, jag gled fram i vattnet som...tja, som en avslappnad dam i 50+åldern. Det gick galant, jag verkligen njöt.Å kände att jag slappnade av totalt. Då tänkte jag att när jag träffat min miljardär ska han få bygga mig en bassäng. En som inte behöver vara mer än tre - fyra banbredder men lång! Minst 25 meter. Då kan jag simma mig trött när jag har svårt att sova, simma mig lugn när stressen slår till, underhålla min kondition och simma mig glad. Har du någon kandidat på lager så hör av dig!
Å när vi ändå är igång så kan han miljardären få bekosta mig en ny baddräkt också.
Uttalsvårigheter
Det ringde en gammal bekant för ett tag sedan. Han visste vad han gjorde, det är jag övertygad om!
Han smörade lite om vilka kvalitéer jag har och hur bra det var när vi samarbetade...
Han var en gång fotbollstränare för min dotter och det var då vi samarbetade, jag är ingen tränartalang men jag organiserade en del annat runt laget.
Nu satt han i en valberedning och ville värva mig till en styrelse. Å jag har svåra uttalssvårigheter i bland, ordet nej kom inte över mina läppar.
Så nu ståtar jag med mitt namn i en styrelse igen. I stadens stolthet, vårt damlag som precis klivit upp i divsion ett i fotbollen. Ibland undrar jag om jag blir oklokare och oklokare med åren...
Men det värsta är att den där föreningsgenen i mig tycks aldrig riktigt lämna mig eller ta något genetiskt flesteg och sluta fungera. Jag gillar att vara där, i en förening och engagera mig och ta lite ansvar. Jag älskar att ha ett favoritlag att heja på, älskar att sitta på möten och kunna påverka!
Jag är lite knäpp, jag vet det men det är ju tur att vi finns jag och mina gelikar som inte kan säga nej. Vi med de där uttalsvårigheterna.
Fredag, med damp, världsförbättring och cider
Nu har jag klarat av att vara uppmärksam student igen! En tjej som fick diagnosen damp i vuxen ålder inledde kvällen, mycket bra! Sedan en snubbe från vår barnhab som jag hört förr, men det var ändå nyttigt om autismspektrstörning. Å ju mer jag lär mig desto mer vill jag förändra världen, i allafall skolvärlden, främst särskolevärlden. Men orka? Det får bli i det lilla då.
Mitt lilla fredagsmys: ca 3 dl popcorn och en cactus&limecider.
Nu är det godnatt!
Mera stress
Positiv stress....
Jamnen nu är jag stressad - har en massa måste-saker att ta iut med. Å vad händer då? Ja, jag gör ingenting av det jag borde...Men en del av sakerna har jag lite tid på mig ännu innan de ska vara klara.
Positiv stress - det är inte detta jag känner i allafall. Börjar tvivla på att den finns.
Om jag nu försöker bena upp vad som är viktigast så blir det inte bra i allafall, allt har en dead-line. Jag vill lägga mig och sova och sedan vakna av att allt är klart! Det vore positivt!
När jag får välja
Jag fick välja om jag ville ha fisk eller kött - jag valde fisk. Dels för att jag tycker det är himla gott men inte alltid tar mig tid att tillaga det. Kör med enkla saker som stekta laxfilébitar eller färdiggravad eller rökt. Dels tog jag fisk för då passar det med vitt vin. Å det blir inte alltid så bra till kött. Näe, jag dricker inte rött vin.
Jag har som princip att bara dricka det jag tycker är gott och jag tycker inte rött vin är gott. Jo som glögg, men det kan ju bli lite knepigt, varse det ska vara till fisk eller kött!
Nå väl eftersom jag nyss varit och tränat så är det väl bäst jag tager mig en välbehövlig dusch innan jag går!
Trevlig helg på er!
Själv och ensam
Vad gäller långfredagen så kändes den olidligt lång och det kändes som om alla var någonstans men inte jag. Egentligen är det inget problem att vara själv, jag trivs rätt bra i mitt eget sällskap. Men det är som Maj säger i sin profil: Ibland ensam, ibland själv. Inför låååånga storhelger kan jag känna mig ensam men när jag kommit igenom dem så kan jag känna att jag njutit en del av att vara själv.
Långfredagen spenderade jag alltså ensam, framför mig låg en lååååååång helg.Jag kände mig ensam.
Vännen Elisabeth ringde och bjöd in till skidtur på påskafton med efterföljande middag! Så det blev en bra dag, då jag varken var själv eller ensam.
Efter att ha övernattat hos Elisabet for jag hem och pluggade lite, promenerade in till stan och avrundade påskdagen med lite tv. När jag la mig kändes det gott att ha varit själv.
I dag är det annandag påsk och jag känner mig lite seg. Det är en hel del jag skulle kunna göra men jag har lite ont...Antagligen efter skidåkningen. Eller jag hoppas det, annars är det en förkylning till på väg! Det är dags att plugga lite och kanske köra en tvätt.Tills ikväll är jag bjuden på promenad, med efterföljande fika! En kompis fyllde år på skärtorsdagen och firar lite i efterskott. Så idag är jag bara själv lite grann men känner mig absolut inte ensam.
Ni förstår skillnaden va?
