...men jag bara läser hos er nu, kommenterar inte. Å det kommer att bli bättre, jag lovar!
Ni får en blomma, som tröst!
Igår var jag på ett för mig annorlunda träningspass på Itrim. Vi var nämligen ute i höstkvällen och körde ett pass. Det låter ju alldeles underbart eller hur? Inga redskap bara den egna kroppen... men jisses vad den fick slita!
Träningsvärken ska vara som värst andra dagen sägs det. Det är alltså i morgon.Jag bävar. För jag har haft träningsvärk sedan jag kom hem igår kväll. Å idag var det värre. Så i morgon?!?!
Helgen kryper mot sitt slut. I dag bjöd den på rätt härligt solsken och lite värme. Men hej och hå vad hösten kryper på fort - löven gulnar och kvällsmörkret kommer allt tidigare.
I kväll var jag ut till stugan en sväng - med mina gudbarns föräldrar. Vi travade ved. Den har jag fått av dem och jag är så innerligt glad åt det! Nu kan jag göra mig många värmande brasor därute ett bra tag framöver.
I morgon väntar en ny arbetsvecka. Min chef är sjukskriven några månader och hennes vikarie har två skolor till att "rektora" över. Så ni förstår att vi träffar våran chef jääättejääätteofta. Fast tvärtom. Det är inte bra såklart.
Bra är däremot att jag börjar återfå mitt träningssug. Nu har jag försökt att komma igång i ett par veckor och gjort några halvhjärtade pass på "mitt" Itrimcenter. I fredags kändes det äntligen kul! Så nu ska jag ta med gudbarnsmamman och träna i morgon efter jobbet. (Måste tala om det, för har jag sagt det så...).
Nu är det dags att träffa den där lille mannen med paraplyet som lär cirkulera runt och se till att man sover. Honom har jag lurat många gånger må ni tro!
Brev från en mor till en dotter:
"Min kära flicka, den dag du ser att jag börjar bli gammal, ber jag dig ha tålamod, men framför allt, försök förstå vad jag går igenom. Om jag upprepar samma sak tusen gånger, avbryt mig inte genom att säga: "du sa samma sak för en minut sedan" ... Lyssna bara. Och minns tiden då du var liten och jag skulle läsa samma saga kväll efter kväll, tills du somnade.
Bli inte arg på mig när jag inte vill ta mitt bad, och genera mig inte. Kommer du ihåg när du var liten och jag fick springa och jaga dig ifatt dig för att få dig att duscha?
När du ser hur okunnig jag är när det gäller ny teknik, ge mig tid att lära mig och se inte på mig på det där sättet ... Kom ihåg min älskade, hur jag varje dag tålmodigt lärde dig många saker, som att klä dig själv, kamma ditt hår och ta itu med livets alla möjliga frågor...
Den dag du ser att jag börjar bli gammal, ber jag dig ha tålamod, men framför allt, försök att förstå vad jag går igenom.
Om jag tillfälligt tappar koll på vad vi pratar om, ge mig tid att minnas, och om jag inte kan, bli inte nervös, otålig och frän. Du skall veta att för mig är det viktigaste att vara med dig.
Och när mina gamla trötta ben inte låter mig gå så snabbt som tidigare, ge mig din hand på samma sätt som jag erbjöd min hand till dig när du skulle gå för första gången.
När den dagen kommer, var inte ledsen ... bara var med mig, och ha tålamod med mig, när jag färdas på resan mot slutet av mitt liv. Jag värdesätter så högt den tid vi delat tillsammans, där glädje och kärlek alltid varit det viktigaste för mig.
Med ett stort leende och den enorma kärlek jag alltid har haft för dig, vill jag bara säga, jag älskar dig ... min älskade dotter. "
Fick syn på den på Facebook med ett underbart kort på en äldre kvinna och hennes dotter, men jag ger er bara texten för jag vet inte vem fotografen är. Å texten finns återgiven på en sida på FB som heter Qoola quinnor, tror jag.
Tror jag ska sitta i sängen och sova inatt. Jag har nämligen varit till frissan i eftermiddag. Så nu är jag snygg i håret. Det är jag alltid när jag varit till frissan men det går fort över...
Min kalufs lägger jag ner minimalt med tid på - tvätta och handdukstorka håret räcker. Dvs det är vad jag orkar göra, mitt hår har skämt bort mig. Självfallet är nämligen rätt lagomt och virveln är liten och placerad vid hårfästet i pannan.
Frissan tycker att jag är lite lat men har gett upp. Hon har insett att jag inte lägger ner någon tid på håret - att kliva upp ens fem minuter tidigare för att fixa håret finns inte på min karta. Men under några år försökte hon få mig att ägna mig lite åt frisyren. "Du gör bara så här och så blåser du lite där så ligger ditt hår perfekt". Jag svarade att jag blir så trött i armarna då.
Men det är kul att ha haft samma frissa i många år - vi både diskuterar. surrar.skvallrar och skrattar, lite mer än vad som är normalt frissa - kund, tror jag.
Så jag fortsätter att åka 2,5 mil enkel väg för klippning, bensinpriset till trots.
Nu är vi redan i september, kan det vara möjligt?! Fast vi har i veckan haft någon dag då vädret t o m varit mer likt oktober. Kalla, kalla vindar som svept över oss. Idag hann både regnet och solen med oss på eftermiddagen.
Det var utefm på skolan och sedan uteaktiviteter på fritids på em.Bägge gångerna med eld. Så jag luktade som en majbrasa när jag kom hem... Innan dess hade jag spridit min väldoft både på Systembolaget och Konsum.
Nu sitter jag nyduschad i soffan och uppe i sovrummet väntar en renbäddad säng. Men först ska jag unna mig lite fredagsmys med ett glas vitt vin och tilltugg. Därtill ska jag titta på tv - antagligen kan det bli lite zappande mellan kanalerna. En fördel med att vara själv - fri tillgång till fjärrkontrollen!
Skön helg på er!
