amatankar

Ja nu känner jag mig lat, i hela kroppen. Det är andra dagen hemma från jobbet och det är så där knas ni vet - varken bra eller dåligt. Men jag tror jag både vila och sovit bort min feber och ett lite lätt halsont nu.

 

Imorgon får det bli jobb, det är ju inte gratis att vara sjuk...Trots att jag med stor sannolikhet oftast får min åkommor genom just jobbet, med nära kontakt med barnen. Men jag får ju iallafall en del ersättning - så är det inte i alla länder.

 

Ute ser det ut att vara "flurväre" dvs grått, småsnöande och lite vind. Grinig vind kändes det som när jag var ut på bron och tog in tidningen. Så det är väl en fördel med att vara  hemma då..

 

Inne ser det ut som en orkan dragit fram, papper överallt. Trodde jag skulle fixa lite föreningspapper men jag kom av mig, tog en kopp te i stället. Jag har kommit på att jag kan betala räkningarna också, det är något som jag alltid segar på med. Trots internetbank. Jag hade ju kunnat gjort det igår om jag kommit  ihåg det. Eller ännu hellre lagt in dem för betalning myyyyyckeeet tidigare. Sån skulle jag vilja vara. Om jag fixar både e-fakturor och pappersfakturor idag så är det väl i alla fall ganska okej?

 

Så får det bli och sedan en kopp te igen!

 

 

Jag bor i den här delen av Sverige av många anledningar - en är att jag är född och uppvuxen här. Såledeshar jag både släkt och vänner här. Jag har bott i både i Göteborg och Mora ett tag. T o m  ett par år i Kashmir. Så jag har sett annat än den här sjön och de närliggande fjällen. Så här är jag inte av födsel och ohejdad vana, jag har valt att bo här.

 

En annan,stor anledning, till att jag bor här och den är inte ovidkommande, är att jag tycker om vinter. Alltså vinter som i vinter med snö och minusgrader.

 

Å äntligen, äntligen! Det är -12  och det knarrar under skorna när jag promenerar.

 

 

 

 

 

 

 

Idag gick det åt skogen för Småkronorna, jag är oskyldig till förlusten! Jag gjorde som jag gjort hela turneringen - tittade lite nu och då, ibland lite halvhjärtat och ibland lite mer intresserat. Det har funkat ända tills idag.

 

Jag har inte bara hunnit med ishokey - det blev lite slalom och längdåkning också. Därtill har jag hunnit iväg och tränat min egen kroppkaka också.

 

Tvätt har jag plockat ner från torkställningen, bara för att hänga dit ny. Å om jag stryker det som behöver planas ut lite skrynklor på, i morgoon så borde jag ha kläder så jag klarar mig ett tag framöver. Det där Köpstoppet var nog rätt befogat...

 

Frampå kvällskvisten började jag inse att jag är s a s "dagavill" - vi brukar säga så här när någon har svårt att hålla koll på vilken dag det är. (Kanske är det ett allmänt vedertaget uttryck?) Jag försökte verkligen tänka efter - vad gjorde jag igår - var på stan, check. Men kanske var det söndag - det är ju ofta öppet på söndagar nu också. Kollar på DN som ligger på bordet, söndag den 5 januari stod det där. Men tänkt om det inte var den som kom idag utan igår? Till slut så gick jag in på text-tv:n. Där stod det Sön 05 januari. Puh, då så. Då är jag i fas.

 

I övermorgon kommer dottern hem. Hon for den 16 december så det är några veckor sedan. För nåt år sedan hade inte några veckor varit speciellt länge, då var hon ju borta 4-5 månader på raken när hon gick på college och före det var det idrottsgymnasium på bortaplan. Men nu har jag ju vant mig vid att träffas lite nu och då.

 

Det är alltså inte helt oviktigt att hålla "dagavillet" på avstånd - jag ska ju hämta henne på flyget. Inga pluspoäng på mamman om hon skulle missa det!  Å så är det ju, förhoppningsvis, trevligt för arbetskamraterna också om jag kommer på jobbet när jag ska efter denna långhelg. Där ska jag vara i över-övermorgon.

 

Så. Nu har vi koll!

 

 

 

Jag har varit på stan en sväng idag - mest för att komma ut lite i denna tråkvinter. Å för att komplettera lite i julklappshandeln. Näe - inte för årets utan fjolårets. Eftersom som dottern varit hos sin pappa så gav det mig lite respit, hon fick öppna nån innan hon for och sedan en med sig. Å nu ska hon få en när hon kommer hem till veckan.

 

Jag köpte en bok, det går alltid hem. Där har jag verkligen lyckats i mitt uppsåt - att få mitt barn att bli intresserad av böcker. Numera är det oftast hon som läst någon bra bok och tipsar mig!

 

Nåt mer köpte jag inte, men så himla mycket jag behövde! Jag tittade på kläder, köksprylar, rea påjulgrejor och överallt fanns det, enligt mitt tycke saker jag egentligen borde införskaffa. Antagligen är behovet inte så stort, men köplusten var där. Den var bara där för att jag gett mig själv köpstopp. I tre månader. (Måtte jag inte passera nåt Ikea och tro mig om att ha stort ljus-&servettbehov) Det kan tyckas enklet men pröva själv får ni se...

 

Jag har kläder, jag har pryttlar och jag behöver inga mer julsaker. Så det kan vara på plats med ett köpstopp. Dock tyckte jag att jag fick köpa tulpaner, det räknas som själsbefrämjande inköp. Så jag stegade in på en blomsteraffär och sedan tyckte jag inte längre att jag fick köpa tulpaner heller. Inte idag iallafall.. 99 kr för tio stycken - det var liksom inga problem att avstå.

 

Mat får jag faktiskt handla så min köplusta fick lite tillfredsställelse på Konsum.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

...för i år alltså.

 

Vi åt fantastiskt god mat på nyårsafton. "Tanterna" avrundade kvällen med ett parti Alfapet, jag var nöjd med min insats - besegrade Elisabeth som är rätt rutinerad Alfapetspelare.

 

I världen händer det saker, jag försöker följa med så gott jag kan och ibland blir det tungt - som t ex  när jag hör och läser om den 12-åring i Borås som blivit både misshandlad och skjuten.

 

Här, på "min" fina ö har en tragisk olycka inträffat. I första skedet misstänktes mord men den teorin låter inte polisen lika övertygad om längre, obudktionen får utvisa om det "bara" är en olycka med tragisk utgång. Jag kände honom inte men kände till. En kille på 35 år. En älskad storebror, en eldsjäl av sällan skådat slag i den generationen - hans insatser för innebandyn i det här länet är stora och ovärderliga i klubben. Jag känner hans lillebror rätt väl och får nästan andnöd när jag tänker på hur det här påverkar honom.

 

Min fina arbetskamrat som jag berättade om strax före jul fick sin "dom" dagen före julafton...Elakartad. Operation och behandling inom närmsta veckorna. Jävla skit.

 

Så det nya året startade inte med så många positiva besked.