amatankar

Såja, det hjälpte att skriva av sig i bloggen! Idag är jag på banan  igen. Jag har också tankat mig med lite dotterkärlek och vänskap.

 

Jag hade en skön kväll med dottern, vi åt och pratade gott. Jag trodde nog inte att hon skulle stanna så länge men hon föreslog att vi skulle se en film på Netflix. Å det gjorde vi, "The secret life of bees" hette den. Å vi poppade oss lite pop-corn och satt brevid varandra i soffan och grät. För att filmen berörde oss bägge, hon har en förmåga att rekomendera mig sådana filme...Å så är vi ungefär lika blödiga.

 

Trots filmtårarna så la jag mig mycket mer välmående än när jag vaknade i går morse. Jag hade dessutom hunnit messa med en väninna och vi hade beslutat att träffas för en fika på stan idag. Jag messade dit en annan gemensam väninna också .

 

Vår fikastund var härlig och jag var öppen med hur låg jag känt mig och det visade sig att de kände ungefär likadant. Eftersom vi är i ungefär likadana verksamheter så delade vi även erfarenheten av den där utmattande tröttheten på skärtorsdagen. Så man är egentligen aldrig ensam, inte ens i det grå.

 

När jag kom hem så tog jag mig en promenad och det var skönt, mer sånt behövs! Nu är det halvvägs i påskhelgen och min depp är som bortblåst! Den hängde nog ihop med tröttheten men ack så lätt det är att låta den få övertaget. Men inte denna gång, Det underlättades så klart också av att jag fick så positiv respons angående fikat.

 

Så nu önskar jag er bra fortsättning på påsken!

 

 

(lånad fråni internet)