Så stannade tiden - det blev så nära, precis som med bussolyckan förra helgen. Misstänkt terrordåd i Stockholm. En fruktansvärd ondskefull handling har skördat flera liv...

 

Nästan i samma sekund som jag fick vetskap om vad som hänt så hade jag sms från dottern. Som skrev att  hon var på träning i Solna. Nånstans långt inne i själen, får glädjen över att hon är där mig att få en uns av dåligt samvete - någon annan mamma kanske inte får samma positiva besked...

 

Hur ska vi förhålla oss till det som sker? Kanske som Fotografiska muséet skriver på sitt Instagram:

Våra tankar går till vår fina stad. Till alla som här lever sina liv och till de som nu förlorat sitt. Låt oss fortsätta vara människor tillsammans med andra människor. Vi måste fortsätta ha hopp till kraften i att det är tillsammans vi bygger vår värld. Även om några vill rasera den. Även om några vill skrämma oss till avstånd till varandra.
Låt oss fortsätta att vara människor tillsammans.