amatankar

Jamen det gick ju bra! En härlig dag i grannkommunen blev det.

 

På järnvägstationen stod en grupp barn i spänd förväntan - en del hade faktiskt aldrig åkt tåg. Så det var med pigga ögon och försiktiga steg de äntrade tåget. 

 

En resa på drygt 45 minuter innebär att man hinner både äta frukt och gå på tågtoan. Det sistnämnda var rätt spännande för en del. Själv blev jag lätt överraskad när jag låste om mig på toaletten och en damröst sa: "Toalettdörren är nu låst."

 

Milde himmel, jag hann nästan börja titta mig om efter var hon satt gömd! Det visade sig att hon även meddelade om varför vi en gång stod still utefter spåret. Lika osynlig men lika lugn och lika distinkt uttal som på toan. Skum tant eller hur?

 

Nåja, åter till vår dag; väl framme tog vi en promenad i lite snöblandat duggregn till lekplatsen. Där tog det en stund innan barnen fullt ut kunde njuta av den. De var lite försiktigt avvaktande ett tag. Förmodligen fortfarande lite tagna av tågresan och det faktum att de visste vilken lunch som väntade.

 

Så strax efter elva stegade vi in på en grill, vi hade ringt och förvarnat att vi skulle komma. Så ägaren hade smart nog tagit in en extrapersonal en stund. De möblerade om så vi alla kunde sitta tillsammans.var strukturerade och samkörda i både beställning och tillagning. Det gick förvånansvärt fort att få ut allt , vi var trots allt 17 stycken! 

 

Sedan var det dags för en promenad, vi strosade runt i den lilla orten ungefär 20 minuter, sedan var det dags för finalen - glassen! Som var så god! Jag tog en kula med valnöt och en med turkisk peppar. Mmmmm! 

 

Vi äntrade till sist tåget hem och halva gänget sov efter ett par minuter. Å resten somnade nog rätt ovaggade ikväll....Skön lovdag som jag tror att både barn och vuxna bär med sig i hjärta länge framöver!