Jag ska om några minuter krypa ner i sängen. Nyduschad, i en renbäddad säng med nymanglade lakan. Jag njuter av bara tanken.  Så nu blir det godnatt!

 

 

 

Idag blev jag bjuden på middag. Det var en sådan middag som man blir riktigt mätt av.  En riktigt, riktigt god en. Surströmming!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu när klockan börjar bli tio på kvällen. Fast alltså, det är inte kolsvart. Fascinerande ändå att det var hyfsat ljust  ända till strax efter nio.

 

Det är härligt med det här kvällsljuset vi får i den här delen av landet - fram till midsommar sträcker det sig bara längre och längre inpå kvällem. Sen vänder det. Å jag är så knäpp att jag kan njuta av det också - att få kura skymning s a s .

 

 

 

 

 

Jag har för många år sedan lärt mig att våren följer påsken. Det har jag tagit till mig och är alltså oftast inställd på att det ska vara snö fram till påsk. Det oavsett om den infaller i mars eller i slutet av april.

 

Så nu borde våren börja - det har varit påsk ju! Här var det snöpudrat på backen i morse. Okej, det är ju ändå den luriga vädermånaden april så det får man stå ut med. 

 

Vad som är värre att stå ut med är den riktigt, riktigt isiga vinden som härjat idag. Den inte bara gick genom märg och ben - den kändes som den roterade runt ett varv inuti kroppen också. 

 

Jag ställde in kvällspromenaden och hamnade....taadaammm....i soffan! Så härifrån önskar jag er nu en trevlig helg!

 

 

 

Jamen det gick ju bra! En härlig dag i grannkommunen blev det.

 

På järnvägstationen stod en grupp barn i spänd förväntan - en del hade faktiskt aldrig åkt tåg. Så det var med pigga ögon och försiktiga steg de äntrade tåget. 

 

En resa på drygt 45 minuter innebär att man hinner både äta frukt och gå på tågtoan. Det sistnämnda var rätt spännande för en del. Själv blev jag lätt överraskad när jag låste om mig på toaletten och en damröst sa: "Toalettdörren är nu låst."

 

Milde himmel, jag hann nästan börja titta mig om efter var hon satt gömd! Det visade sig att hon även meddelade om varför vi en gång stod still utefter spåret. Lika osynlig men lika lugn och lika distinkt uttal som på toan. Skum tant eller hur?

 

Nåja, åter till vår dag; väl framme tog vi en promenad i lite snöblandat duggregn till lekplatsen. Där tog det en stund innan barnen fullt ut kunde njuta av den. De var lite försiktigt avvaktande ett tag. Förmodligen fortfarande lite tagna av tågresan och det faktum att de visste vilken lunch som väntade.

 

Så strax efter elva stegade vi in på en grill, vi hade ringt och förvarnat att vi skulle komma. Så ägaren hade smart nog tagit in en extrapersonal en stund. De möblerade om så vi alla kunde sitta tillsammans.var strukturerade och samkörda i både beställning och tillagning. Det gick förvånansvärt fort att få ut allt , vi var trots allt 17 stycken! 

 

Sedan var det dags för en promenad, vi strosade runt i den lilla orten ungefär 20 minuter, sedan var det dags för finalen - glassen! Som var så god! Jag tog en kula med valnöt och en med turkisk peppar. Mmmmm! 

 

Vi äntrade till sist tåget hem och halva gänget sov efter ett par minuter. Å resten somnade nog rätt ovaggade ikväll....Skön lovdag som jag tror att både barn och vuxna bär med sig i hjärta länge framöver!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är påsklov och jag gillar det skarpt. Arbetstempot går ner men ändå får vi liksom så mycket vettigt gjort. 

 

I morgon vet vi inte om det är vettigt förrän efteråt. Vi ska åka tåg ca 6-7 mil. Väl framme ska vi gå till en lekpark och sedan köpa mat på den lokala korvgrillen. Sen kommer vi till det roligaste: Glassbaren! Den är vida känd och gör tydligen en alldeles underbar glass. Så den ska vi äta av!

 

Därefter åker vi tåget  hemåt igen. Å då är förhoppningsvis alla nöjda med ännu en härlig lovdag!!

 

 

 

 

 

 

 

 

På tv är det nån slags diskussion om regeringens vårbudget. Det är aptråkigt. Tydligen så ska det bli skattehöjning för väldigt många, om man ska tro på oppositionen. Dessutom verkar han som representerar oppositionen tycka att det är både orättvist och onödigt för dem som drabbas.

 

Jag läste någonstans att det är den som tjänar över 55 000 kr i månaden ska få en skattehöjning på 200 kr! Stackare. Kanske motsvarar det en flaska vin för hen, som hen måste avstå  ifrån för att inte gå omkull ekonomiskt...Eller så inte - tjänar man över 55 000 kr i månaden och inte klarar sig på den lönen behöver man kanske se över sin budget?

 

Jag tjänar inte så mycket som 55  000 i månaden men jag överlever ändå. Trots att jag betalar skatt. 

 

 

(lånad från internet)

 

 

 

 

Japp. Det blev en förlusthelg, alla matcher jag såg på plats förlorades av dem jag höll på. Tungt att vara supporter...iallafall lite surt just nu.

 

I morgon börjar arbetsveckan igen. En fyradagars och det är bara lovdagar! Det gillar jag. 

 

 

 

 

 

Jag kom hem igår kväll efter en härlig helg med dottern. I ett rätt kylslaget Stockholm. Nästan inte mer vår där än här.

 

I Stockholm hann jag med att se dottern, i sitt nya lag, spela premiärmatchen för säsongen. Tyvärr förlust. Vi hann se Kais Mora spela innebandy mot Täby. Förlust. Idag är det dags för laget härhemma att göra säsongspremiär. Jag hoppas att det inte bli förlust...men jag är orolig. 

 

Vad är det man säger - tredje gången gillt? Då brukar det bli som det är tänkt va? Då borde det bli vinst idag men som sagt, jag är orolig. Risken att jag kan sammanfatta helgen som en förlusthelg känns överhängande.

Jag har gärna fel.

 

F ö så är dete lite sol och ett par minus i den här delen av landet.

 

 

 

Eftersom jag är och åtnjuter dottertid så blir det lite si och så med bloggandet. 

Jag har iallafall hunnit frysa mig igenom en fotbollsmatch och njutit av Fotografiska museet.

 

I kväll gjorde snälla mamman ugnsstekt lax med pressad potatis och romsås. Dottern var mycket nöjd då laxen dessutom räcker till några måltider till åt henne.

 

Påskägg har vi gömt åt varandra, hittade dem gjorde vi också! Å det var mycket gott i dem.

 

I morgon blir det en liten stadstripp. På söndag åker jag hemåt igen, vädret verkar lika gråmulet och kallt som här. 

 

 

 

 

 

önskar jag er!

Jag äntrar inte kvasten men väl tåget i morgon bitti.

Min påskhelg tillbringar jag i Stockholm hos dottern.

Ja, det blir fotboll, hon har seriepremiär!

 

 

Idag har jag haft en sådan där dag, nåja eftermiddag som känts som blä, usch och elände. Det sk arbetsmatrialet har inte varit så kul att hantera...Kan det bero på fullmånen?

I allafall så sa jag till en kollega på grannavdelningen: Idag är en sån´dag när jag inte tycker om barn.

 

Jamen ni ser ju - vilken eländes kommentar! Får man ens tänka tanken och än mindre kanske säga den?! Som tur var så tog hon det på rätt sätt -  hon skrattade och sa: Oj, är det en sån´dag. Å jag svarade henne att det faktiskt inte är alla man kan säga så till utan att de upprörs.

Till vän av ordning: det var varken barn, föräldrar eller annan personal i närheten.

 

Ibland är det i min yrkesvärld, liksom i många andra yrken på galghumorn och på den snabba, icke riktigt rumsrena kommentarer man överlever. Föörmågan att se bortom det uttalade, att på en sk grisblink fatta hur det är ställt. Man vet att idag är det blä,usch och elände - i morgon är en annan dag!

 

 

 

 

Jag lämnade in min semesteransökan för sommaren för några veckor sedan. Det var ju inte så lätt eftersom jag inte har en aning om vad jag göra på semestern! 

 

Fast att jag ska vara i stugan nån vecka eller två är givet - funderar på om jag kan bo där t  o m de veckor jag jobbar. Det tar nog ca 30-40 minuter med bil att köra in till det dagliga värvet. Det är ju inte så blodigt. 

 

Jag har delat upp min semester i två delar -  först två veckor och sedan jobba i tre för att sedan ha lika många veckor i semester. Det är ett "koncept" som jag haft i flera år - gillar det för det känns som om sommaren blir längre och det är skönt att ha lite ledigt strax innan stora allvaret drar igång.

 

Dessutom har jag ju ett bra jobb - är det bra väder kan vi verkligen njuta av det och anpassa verksamhetens innehåll efter det. Å är det dåligt väder så anpassar vi också verksamheten, dessutom så kan man glädjas åt att man inte har semester just då!

 

F ö så har jag i kraft av min ålder 32 semesterdagar/år. Å jag sparar alltså lite för att ha framöver hösten och vintern - måste ju hälsa på dottern lite nu och då! Eller åka nån sväng nånstans bara för att jag behöver. Det är skönt. 

 

 

 

Tittar på Masterchef Australia  i kväll. Jag är egentligen lite anti mot matprogram - de är så många. Men nu råkar det vara final och det ÄR spännande. Dessutom lagar de maträtter som jag inte har en aning om att de finns...

 

Jag var en gång en sån där som tyckte det var rätt kul att laga mat men någonstans på vägen gick det över. Jo, jag kan tycka emellanåt att det är kul att pröva på ett nytt recept. Men det blir inte så  ofta - under veckorna är jag trött och hungrig när jag kommer  hem. Då ska det gå undan att få fram maten på bordet! 

 

På helgerna - tja, då har jag ju egentligen tid men oftast så har jag inte så mycket lust att ägna tid åt matlagning. Det kan ju bero på att jag oftast äter själv.

 

Jag inser ju någonstans att jag förmodligen kommer att fortsätta vara i den situationen - så jag måste väl skärpa till mig! Kanske laga nåt i allafall en av dagarna som jag kan äta i några dagar.

 

Nu väntar en ny arbetsvecka, rätt kort - förutom att det är s k röd dag på fredag så har jag semester på torsdag!

 

 

 

 

Idag har varit en lite seg dag - startade på lite låg nivå. Försökte s a s rycka upp mig genom att försöka stämma träff med någon i stan för fika. Men den ena var sjuk och den andra på väg på 70-årskalas. 

 

Jag insåg att jag iallafall behövde in till stan och om inte annat se lite folk. Staden var regntung, snålblåsig, grå och dov - som en höstdag så här i april!

 

 

Så stannade tiden - det blev så nära, precis som med bussolyckan förra helgen. Misstänkt terrordåd i Stockholm. En fruktansvärd ondskefull handling har skördat flera liv...

 

Nästan i samma sekund som jag fick vetskap om vad som hänt så hade jag sms från dottern. Som skrev att  hon var på träning i Solna. Nånstans långt inne i själen, får glädjen över att hon är där mig att få en uns av dåligt samvete - någon annan mamma kanske inte får samma positiva besked...

 

Hur ska vi förhålla oss till det som sker? Kanske som Fotografiska muséet skriver på sitt Instagram:

Våra tankar går till vår fina stad. Till alla som här lever sina liv och till de som nu förlorat sitt. Låt oss fortsätta vara människor tillsammans med andra människor. Vi måste fortsätta ha hopp till kraften i att det är tillsammans vi bygger vår värld. Även om några vill rasera den. Även om några vill skrämma oss till avstånd till varandra.
Låt oss fortsätta att vara människor tillsammans.

Hm, igår när jag krupit ner i sängen skrev jag ett inlägg i  mobilen. Vart tog det vägen? 

Jag krånglade lite med inställningarna - men sedan trodde jag att jag återvände till det gamla vanliga konceptet på blogg.se  Nu har jag letat men det är borta..

 

 

 

 

En rätt rörig dag med glada barn, deppiga barn, överrörliga barn och trötta barn. Det gick det med.

 

En kall kväll med dunjacka och täckbyxor på. Favvolaget spelade fotboll. Det gick det med, "vi"  vann! 

 

En kväll när jag suttit uppe alldeles för sent. Hur det gick? Det visar sig i morgonbitti....zzz zzz zz

 

 

 

 

 

 

 

 

I dag började jag tidigt och slutade sålunda också tidigt - tre på eftermiddagen gled jag glatt iväg från jobbet. Till min "prat-tant"  (vi kallade henne så jag och dottern när jag gick på samtal då hela jag bar på utmattningssymptom)  för lite massage. Så ljuvligt!  Hon är kring sjuttio år och knådar som få.

 

Egentligen skulle jag kanske åkt hem och vilat efteråt - det brukar vara skönt. Men jag var rätt energifylld och kom helt plötsligt mig för med att göra lite ärenden. Bl a ta kort till förnyelsen av körkortet. Hej och hå, tur det sällan är någon som tittar på det...Ibland använder man ju det för att legitimera sig om man t ex är med i en sk kundklubb. Men då scannar det ju bara, knappast nån som tittar på kortet och sedan på mig för att se om vi är samma en. Kanske är det ganska likt det där kortet men jag vill gärna tro att jag är lite vackrare än den där stirrande, oklippta tanten!

 

Kände mig rätt nöjd med mig när jag kom hem, så att sitta i soffan och kolla tv var helt klart godkänt.  Nu är det återigen dags att sova lite. I natt vaknade jag vid fyratiden och förstod inte varför eftersom jag kände mig så trött. Efter ett toabesök lyckades jag somna om på en gång! För att vakna en timme senare...då var jag i allafall rätt pigg. 

 

Jag skulle egentligen vilja kunna sova lite längre men det vill sig inte - sex timmars sömn är tydligen vad jag behöver. Är det normalt?

 

 

 

Svårt att skriva idag - det spelar liksom ingen roll vad jag tänker och gjort. Det finns de som har det värre. Det gör i det i och för sig alltid men idag blir det så påtagligt. Det kom så nära, ja 25 mil är rätt nära i mina trakter. 

 

Jag tänker förståss på bussolyckan utanför Sveg. Det flödar artiklar, länkar etc hela tiden på face-book och twitter. Det blir nästan för mycket...lite frossigt.

 

Men oavsett det så är det så hemskt - alla dessa ungdomar och deras ledare/lärare som skulle på skidresa. Den tog slut i ett dike på en riksväg. För en del slutade hela livsresan. Det är så sorgligt.