'Kvällen som kommer och veckan som var
Idag ser jag framemot kvällens middag! Äntligen ska den bli av med delar av mitt gamla arbetslag, som jag saknar så att jag tror att det är därför jag inte tycker om mitt nya. Vi skulle egentligenha varit fem men fyra blir vi i allafall och jag räknar glatt med att vi ska hinna både äta, dricka, skratta och skvallra lite gott.
Jag ska snart torka golven och sedan börja med det roliga - förbereda maten och dukningen.
I fm var jag på ett möte och sedan skulle jag egentligen ha åkt tillbaka till jobbet till klockan 14 men jag slapp. Så nu har jag lite ångest över det - jag har nog inte tillräckligt med tid att ta ut och jag gillar inte arbetstidsfusk! Kan det räknas om man under helgen läser en arbetsrelaterad bok ett par timmar? Jobba igen kan man också göra, men jag har fullt schå att orka mina 75 % just nu.
För övrigt så har jag i veckan spenderat nästan femtusen kronor på mig själv, nödd och tvungen därtill. Glasögon.Jag tog en båge som jag är så där nöjd med, lite klassisk men inte så fräck som jag egentiligen skulle vilja ha just p g a priserna. Fast om man slår ut summan på de år man har dem så är det kanske inte så mycket? Men just nu sved det i kassan, det blir inte så mycket förlustelse på semestern i sommar som jag hade hoppats på!
Svider gör det också i min tumme! Jag har en självspricka och det är så irriterande. Min aloe-verablomma får offra ett blad då och då, jag har hört att den saften ska vara bra på självsprickor. Någon som har något annat bra knep?
Dottern har jag också träffat på lite, hon har haft sportlov men varit med sin pappa. Varm i hjärteroten vart jag när hon i går sa: Jag vill hinna pussa dig innan flyget går på söndag". Åh det är klart att hon får !
Veckans trista inslag är min jobbarleda som gör mig trött och irriterad. Veckans glada inslag är bloggbekantingen Ellas syn, som förbättrats och förhoppninsvis ska hålla i sig!
Mot skurhinken!
Blääääähhhhhhhh!
Det känns som om jag är på väg upp i varv så jag vet att jag måste vara på min vakt nu - det gäller att inte springa fram till den sk väggen igen, sist tvärnitade jag strax innan.
Ibland så tänker jag: "Gnäll inte, du har ett jobb, det är inte alla som har det." Har ungefär samma effekt som småskolefrökens: "Tänk på de fattiga barnen i Indien som inte får någon mat!" Inte blev blodpuddingen godare för det och inte skulle den vara god när den kom fram om jag skickat dit den! Å jag tror absolut inte att något stackars barn blev mättare av att jag tänkte på dem!
Åh, åh,, nu måste jag fara!
MMmmmm
En trevlig arbetsvecka önskar jag er!
Felet var inte mitt!
Det blev en trevlig kväll i allafall, Anja är en sann idrottsstjärna som vet att uppskatta sin publik, hon klev upp och åkte ner, vinkade och tackade på så sätt publiken. Det tråkigaste var att Anna Ottosson inte lyckades så bra som de flesta som var i Åre önskade! Däremot var det häftigt att få vara en del av den stora massan som jublade när Maria PH gick i mål.
Kallt var det - men jag var välklädd enligt lager på lager principen och det hjälpte bra. Det enda jag frös om var öronen - trots den nya mössan! Minusgraderna var minst tjugo stycken så nog behövde det vara en rejäl vinter-outfit för att kunna njuta av tillställningen.
Åre i sig - vilket ställe det blivit, snart inget genuint kvar utan bara en massa fula hus med hutlösa hyror och affärer med enbart exklusiva märkeskläder som inte ens är billiga på rea! Inte ens när det är rea på rean...
Nu är det dags för middag, kör en liten grekisk touch idag - greksallad med fårost, lök, tomater etc.
Kan bli gott fastän jag inte har några oliver, det fanns bara Eldorados eller jättebamseburken på affären. På något underligt vis är jag lite skeptisk till märket Eldorado men det är förmodligen bara hjärnspöken, det är inte säkert att det är bättre oliver i andra burkar!
Ha en bra kväll!
Törs jag titta?!
Ja, i morgon är jag där! I Åre och hejar på Anja och co. Vi fick biljetter i julklapp av kommunen, så alla glada skattebetalare har sponsrat! Först tänkte jag inte fara men sedan så tänkte jag att det är "once in a lifetime" som jag har möjlighet att gå på alpint VM. Å när sedan jobbet sponsrar med bussresa då blev det liksom lite kul. Jag och en jobbarkompis vi ska äta en superduper god macka med sval öl till på vägen upp. Väl i Åre tänker vi hålla värmen i backen med min hemgjorda glögg som Eva älskar.
Ja, vi tänker titta på tävlingarna - inte bara äta och dricka men det gäller att göra så mycket trevligheter av det hela som det bara går.
Tyvärr kan jag inte lova att min närvaro per automatik medför att Anjas guldmedaljskörd utökas. Ibland undrar jag om det är en risk att jag är där - tänk om hon inte vinner- är det mitt fel då? Jag menar jag har en del av Stefan Edbergs förluster på mitt samvete, till slut fick jag sluta titta, bara rusa in och se reprisen på servarna. Det kan vara så att om jag låter bli att titta så fungerar det bättre för diverse idrottare. Det är lite otäckt att ha en sådan påverkan på idrottshistorien, men jag försöker ödmjukt lära mig att leva med det.
Jag tror att det är min förtjänst att Sverige tog VM-brons i Usa 1994 - jag såg bara straffläggningen i repriserna. Fast damkronornas OS-silver - då hjälpte jag ju faktiskt till genom att hoppa, blunda, titta och hålla andan om vartannat. Jag är verkligen glad att skidskyttarna tog guld i mixstafetten trots att jag tittade, men så har det nästan kunnat gå åt fanders där på sista skjutningen! Ja, det finns otaliga idrottshändelser som jag har påverkat genom att titta eller inte titta på.
Men om jag står där och blundar när Anja åker och håller tummarna är det okej? Dessutom har jag ju köpt en ny mössa idag och bara det kan ju vara lyckobingande för både Anja, Nike, Anna mfl!?!?
Ansvarslöst!
Läste på textteven (eller heter det text-tv?) i morse om en femåring som var försvunnen sedan i går kväll i Malmötrakten. Åh, jag hade inga problem alls att sätta mig in i den ångest och oro som jag misstänker att mamman kände.
Å alldeles nyss läste jag att femåringe sovit över hos en kamrat vars mamma trodde att hans mamma visste om det. Men hallå, jag menar om en mitt barn var fem år och kom hem med en kompis som skulle sova över - inte sjutton skulle jag ha sagt ja och amen till det utan att ha pratat med barnets mamma!
Verkar lite väl slappt tycker jag. Vad tycker ni?
Dagens citat
utan att man tillsammans ser ut åt samma håll.
(Antoine de Saint-Exupéry)
Ny dag,nya insatser - nya vinster?
Att layouta bloggen har jag svårt att komma till skott med. Jag är in på så många som är så fina och har så många finesser - då blir jag avundsjuk, fast egentligen borde det ju inspirera! Jag är även in på bloggar som är fula...eller jag tycker att de inte är så tilltalande och då tror jag att min kan bli mycket finare än så. Fast då måste jag ju anstränga mig lite!
Nu sitter jag och skriver mest för att jag inte vill plocka ur lilla diskmaskinen och inte heller vill bädda sängen. Inte heller vill jag åka till jobbet. Det verkar bli en dag med en massa "vill inte" men en del måste jag ju göra varse jag vill eller inte...Suck!
Varför?
Ibland är det lite konstigt hur det kan bli här i värdlen. Med tekniken alltså. Jag har några fräscha exempel från min vardag. I går t ex så ville inte Nybloggat.se visa mitt inlägg fast det var automatpingat.Varför blir det så?
I höstas blev jag msn:are, för att kunna prata lite med dottern utan att bli ruinerad p g a mobilräkningen. Jag tyckte det vore kul att ha någon fler på min lista och blev så glad när en annan fotbollsmamma,Eva, hade gjort samma sak, hennes dotter hade också flyttat. Så hon rabblade sin hotmailadress till mig. Jag kom ju ihåg den - trodde jag. Msn:ade till henne, trodde jag också att jag gjorde. En dag fick jag svar - någon undrade i ett mejl: Vem är du? Å på den vägen är det, jag har msn:at och mejlat hela hösten med Eva, som inte var rätt Eva. Vi har lärt känna varandra en del. Så mejlade jag henne för nu var det längesedan hon var inne på msn. Till min glädje fick jag svar ganska omgående. Idag kom ett mejl till - Vem är du? stod det. Hm, hur blev det så? Det första mejlet i repris ett halvår efteråt. Sitter det någon liten datahulligan i cyberrymden och stuvar om i mejlboxarna? Kör en repris på inposten för att man ska bli glad över mejl eller?
I förgår ville inte min dator låta mig förhandsgranska mitt inlägg och absolut inte publicera det! Varför gör den på detta viset? Jag vet inte om jag orkar veta det - jag vill bara att det ska fungera!
Arga tanten
Det har aldrig hänt tidigare, och då har jag ändå rest rätt mycket, att jag slarvat bort biljetterna! Givetvis upptäckte jag det inte förrän det var nästan dags att gå till stationen...Vild panik och leta, leta. I väskan, i ryggan, under sängen, i sängen och i resten av lägenheten. Till sist var vi tvungna att gå.
Väl på stationen lyckades en trevlig sj-tjänsteman ordna ett resebevis åt mig, han letade rätt på min bokning i datorn. Nästan urskuldande berättade han att det kostade hundra kronor. Åh, han skulle bara vetat vilka hiskeliga summor jag fantiserat om - ny biljett, inget lågpris etc.
Ute på perrongen kunde jag och älskade mostern bara skratta åt eländet. Så smånningom förstod jag att jag på något vis rivit upp biljetten när jag var hos min dotter. Å hon var ju i full fart på träning i andra änden av stan och sprang väl knappast omkring med mobilen på fotbollsplan...så hon kunde nog inte ha räddat mig.
Hon bekräftade på sms senare att biljetterna låg på hennes skrivbord.
Att åka tåg är oftat ett behagligt sätt att resa, tycker jag.Men folk på nattåg är lite konstiga enligt min mening. Det är precis som om de tror att om de kliver på ett tåg mitt i natten så är alla andra också vakna och jätteintresserade av deras vedermödor. I natt klev det på ett gäng karlar som hade en kupe intill den jag låg i - de kröp inte ner och sov - näe, de mixtrade om så det blev en sittkupé i stället! Varför bokar man då liggvagn?!
När klockan var nästan två så var jag less på att höra varje ord genom vägen om deras jobb, konferenser det varit på och ditten och datten. Då förvandlades jag - till arga tanten. Jag gick upp och spände ögonen i den äldste - han var minst tio år äldre än mig - sa att klockan är faktiskt två och nu tycker jag att ni kan vara tysta så vi får sova i kupén brevid, det hörs jätteväl när ni pratar.
Så värdigt jag kunde i t-tröja och långkalsonger vände jag mig om och gick in i min kupé. Då hörde jag hur de började bädda i ordning därinne i grannkupén och sedan blev det helt tyst. Å alla vi i min kupé kunde sussa gott resten av resan.
Jag kan inte låta bli att undra varför det ska behövas någon slags vikarierande "morsa" för att vuxna karlar ska ta vanlig, normal hänsyn !?!
När det var dags för mig att kliva av i den kalla vintermorgonen så råkade min resväska sladda mot deras kupédörr - som ni förstår så hann jag inte parera sladden...
Gårdagen
Lilla Bä är två månader drygt och verkade fullkomligt nöjd och trygg hosmig. Timmen med henne gav mig på något vis ett inre lugn som satt i hela eftermiddagen. Det enda som emellanåt blev lite för mycket var den nyblivna mammans pratbehov, men det får man väl ta en sådan gång.
Väl hemma på kvällen fick jag ny energi när en fd arbetskamrat, älskad och saknad av mig, ringde. Vi pratade en bra stund, här var det lättare att ta hänsyn till pratbehovet efter som vi delade det! Plötsligt hör jag mig själv säga att jag skulle dammsuga. Å sedan var det som om att i och med att jag uttalat det till någon så var det ett löfte! Så jag fixade den välbehövliga städningen och tänk va' lätt det var egentligen, jag som gått och skjutit upp den i flera dagar.
I morgon ska jag fara till min älskade unge och jag har tagit ledigt hela dagen från jobbet fastän jag inte åker förrän efter lunch. Eftersom jag nu har städat kan jag ägna kvällen åt att tvätta lite och förbereda packningen, stryka lite och må lite gott. Min "prattant" säger att man aldrig ska hålla på med städning och sånt strax innan resan - då ska man bara njuta av vetskapen att man ska iväg och ägna sig åt att packa. Det var väl också en anledning att jag städade i går, jag vill inte vara sådan som jag var förut - städade och grejade runt hemma in i det sista och var mer stressad än glad åt att resa.
Å nu ska jag njuta av att vara tillsammans med min dotter i tre dagar, det känns som "en grisblink" sedan det var hon som var ett litet knyte i min famn!
Hela den här texten, fast den var nog inte riktigt lika formulerad, försökte jag publicera igår och det gick inte, den bara försvann. Irriterande! Men det är, som Karlsson på taket säger; en världslig sak.
Nu är det dags för lilla förmiddagskaffet och sedan bär det av till jobbet!
