amatankar

I lördags var jag faktiskt en stund på kalas! Ett 80-års, det är onekligen en aktiningsvärd ålder eller hur? Den jubilerande är min ingifta farbror  och han är rätt bra med på den sk banan.
Fascinerande var att uppleva hur glad både han och min faster, alltså hans fru, blev för att jag kom. Det kändes skönt  i lilla mig att mötas av den reaktionen, den  var så äkta.

Jobbat har jag gjort i dag och det kan ju vara både roligt och tråkigt och så var det. Mr Gnällspik, som var så rädd för att det skulle bli för tight med personal, hade åtagit sig att även ha hand om ett barn från en annan avd. i morse. Han hade lovat J att ta lite komp på förmiddagen. Å varför gnällde han då om vikariebehov förra veckan?!? Jag blir så skitless. Så skitless att jag inte ens orkade fråga honom om det, jag vältrar mig hellre i min anti-känsla som jag har för honom! Lågt va?

Dottern har en lärare som jag tycker ger lite otydliga instruktioner och sedan rättar deras inlämnade jobb med en massa pekpinnar om vad som är fel - hur i helsefyr ska eleverna kunna göra rätt när hon inte innan gått igenom saker?!  På skolan har de markerat att de betrakatar eleverna som vuxna och behandlar dem därefter - så jag får väl sitta här och inte bry mig?!

Vad mer har jag retat mig på idag? Verkar vara lite stingslig eller hur? Känner mig irriterad och samtidigt lite skör - jag blir lite orolig, jag vill klara 75%, inte behöva tvärnita strax innan väggen igen.
Ska titta på Cityakuten i kväll, har jag "tur" är det ett avsnitt som berör så jag kan lipa ut lite ilska eller vad fasen det är jag går och drar på!