amatankar

Helt plötslig stod en flaska Trocadero i shampohyllan. Kom nån liksom på att det inte var läsk han/hon skulle ha utan shampo för att få det där vackert svepande lockarna som visas i reklamen?

Hobbykocken kom på att chilipulver och vitlökssalt inte skulle ge maten rätt touch, så han bytte dem mot chokladkakor. Bytt är bytt , kryddisarna till Marabouhyllan.

Smågodis - mmmmumms, oops, socialstyrelsen kanske ser mig, hur många brödskivor var det nu? Äh, jag skippar godiset och tar det här fiberspisbrödet i stället.

Trodde den glada bagerskan att det skulle vara florsocker i kakan men i jämnhöjd med fiskbullarna kom hon på att det var fel?'
 
En stor korg med chipspåsar och så lite nonchalant iplacerat; ett paket trosskydd.
 
Å kolla här - vilken chick skyltning ?- en banan vid nylonstrumporna!

Näe, det är inte jag som fånar mig i affären, inte ens någon reklammakare, tror jag. Utan bara förbaskat lata medkunder! Men ärligt talat (eller sjunget om jag vore Linda Bentzong): Hur svårt kan det va??????

Eller är det någon ny trend att ta en vara här och lägga "tillbaka" den där? I så fall hoppar jag den.

Studenten närmar sig för det "lilla barnet" som nu har körkort, bott på internat i tre läsår och precis kört rehabträning tålmodigt i drygt två månader.

Henne har jag burit i nästan andlös lycka under mitt hjärta i nio månader .Henne  har jag älskat genom skratt, tårar, ilska, glädje - ja, kort sagt i alla de stunder som uppstår i livet som förälder. .

Exakt två månader efter sin studentdag ska hon vara på plats för nästa äventyr, fotbollscollege i Usa. Jag har hjälpt, pushat och frågat  om allt runt detta. En intressant och lärorik tid, både om hennes kapacitet och om att studera i Usa.

Jag har tänkt och sagt  till mig själv och andra att :"Antingen så vill hon så långt bort från mamma som möjligt eller också har jag uppfostrat en väldigt självständig unge". Allt utifrån dagsform brukar jag välja det alternativ som passar.  Jag föredrar "självständig unge"!

Jag har tänkt att de här gymnasieåren på annan ort varit bra även för mig, det medför att jag kan klara av det här med Usa lite lättare - jag går ju liksom inte från att ha henne drällandes här i huset direkt till att vara på andra sidan jordklotet. Jag har helt enkelt känt mig lite "duktig" på att hantera fakta; den 10 augusti 2009 inleds hennes fotbollsträning i ett fotbollslag på ett av universiteten på Long Island.

I helgen, helt utan förvarning, slog den till. Smärtan. Tårarna brände till men det var inte läge att gå och lipa bland folk. Jag var så oförberedd på min egen reaktion. Nu accepterar jag den, tycker nog att den är lite sund. Men det är som att jag inte vågat/kunnat/orkat  ta fram den i ljuset tidigare.

Nu poppar den i mig lite nu och då, jag låter den göra det och jag vet att jag kommer att gråta av saknad, oro och allt möjligt flera gånger om. Samtidigt som jag är så glad för hennes skull, att hon törs och vill.  Jag dras med i alla förberdelser, jag lyssnar och lär hur det är tänkt att fungera med träning, studier, boende, ja allt. Vi babblar och bubblar.
Ändå kommer gråten.

Snälla - säg att jag är en alldeles normal mamma?!

Singel i trädgården - varför är det så trist? 
Näe, jag har inte tänkt grusa ner hela min trädgård utan jag pratar om det sk. civilståndet.

Jag har vant mig och trivs oftast rätt bra med mitt singelliv. Utom när det kommer till trädgårdsdax.
Då skulle det vara så skööööönt att vara två. Dels för att det är roligare att jobba i trädgården om man har någon att prata med, någon som bryr sig om hurvida det blir röjt, klippt osv. Dels för att det skulle vara skönt att kunna dela  på de andra "måstena" - nå'n som fixar lunchen, serverar eftermiddagskaffet eller jobbar på i tärdgården medans jag fixar maten etc.

Kan man skaffa sig en trädgårdssambo? Någon att bo ihop med under några vårveckor?
Eller en tillfällighetssambo - som man bor med när det är dags för storstädning, målning och fönsterputsning? Så man kan hjälpas åt .

Eller är det bättre att spela på lotto så att man har en liten chans att få råd med hushållsnära tjänster?  Eller en egen trädgårdsmästare.

Eller igen - är det enklast att faktiskt ha singel i trädgården?!

...det blir inte nån' reseskildring, inte just nu och kanske aldrig. Jag orkar inte samla ihop mina tankar så pass. Det är så mycket annat som rasslar runt i huvudet.
Vad gäller bloggen så har jag haft någon slags konstig tanke att det ska vara kronologisk ordning - alltså borde jag inte skriva nytt inlägg förrän jag uppdaterat er på min ledighet och tiden därefter. Men idag så kom den fantastiska insikten (!) till mig; det är ju inte bara för er skull jag skriver. Först och främst är det för min egen. Eh...tror jag.

Det är något fel på mig - jag jobbar heltid och det tar en sabla kraft av mig, mina vardagkvällar går åt till just ingenting och då har jag så mycket kvar när helgen kommer att den inte blir någon direkt vila och rekreation...Det blir ju liksom en ond cirkel. Å så borde jag fixa min trädgård, min vikt och min pappershögar...Fast jag har faktiskt försökt röra mig lite mer - promenerat en hel del faktiskt. Raskt.  För övrigt så brukar jag tycka att jag gjort stor nytta om jag plockat ur diskmaskinen eller fixat en tvätt...

I morse var jag pigg - tog itu med bautahögen med stryktvätt och sedan skulle jag få min skänk. Inte från ovan och egentligen så får jag den inte, däremot får jag betala den. På möbelaffären sa den unge mannen när jag beställde den att den inte var ihopmonterad. Å precis då och där var jag nästan beredd att avstå från skänken. För att skruva ihop en massa j-la delar, näe - det fanns inte på min orka-lista. Men va fasen, utnyttja någon vän tänkte jag, har jag äntlgien kommit till skott för att köpa den efter minst TVÅ års funderingar så ska jag köpa den.

När jag skulle hämta den idag hos Viktor, lagerkillen, så sa han; undrar om den går in i din bil, den är ju hopmonterad den här.  Jaha, jag blev både glad och stressad i en blink. Glad för att jag insåg att jag skulle spara massa adrenalin på att slippa skruva ihop den. Stressad för att jag insåg att jag skulle ha en allvarligt stor tur om den skulle gå in i min bil! Givetvis gjorde den inte det, fattades typ 2 cm på bredden.  Å jag blev så trött. Så då kom jag av mig i det mesta.
Det blev godis, chips, tidning och tupplur i stället. Tupplur - jag brukar inte sova på dagarna, de lilla jag sover försöker jag ta nattetid. Först slumrade jag i soffan, sedan kröp jag ner i sängen under täcket och sov en timme!

Nu sitter jag här och skriver ett sabla långt inlägg som väl ingen orkar läsa. Men visst ja ,jag skriver ju för min egen skull, haha!  Nämen , nu blev jag ju förbaskat gnällig.  Slutar med att önska er en trevlig melodifestivalkväll!