Sista inlägget
...för i år alltså.
Nu är det årets sista dag och jag ska försöka hinna med både lite JVM-hockey och Tour-de-ski. Å förbereda kvällens förrätt, blir en liten Toast Skagen och en liten bit rökt renstek med pepparrotsgrädde. Huvud-och efterrätt står värdinna, min kompis Elisabeth, för.
Ja, det kommer nog att bli både mycket och gott att både äta och dricka. Så jag har sett till att jag iallafall gjort mina 10 000 steg idag. Vilket inte blivit gjort många dagar denna månad...
Jag hoppas ni alla har en skön kväll, Gott nytt år!
Å där försvann den stjärnglansen
Nu återgår vi till lite bloggande om fotboll efter allt julande!
En del kanske har läst om vad kaptenen för herrlandslaget sagt om damfotboll.?! Så korkad trodde jag faktiskt inte att han är men tyvärr så föll din gloria på sned nu, Zlatan. Eller snarare så halkade den helt. Du må vara en duktig fotbollspelare och kanske en bra familjefar - men vilken jävla tur att du inte har några döttrar!
Någon sa att om svensk herrfotboll utvecklats lika mycket som fotbollen som tjejerna spelar ,hade de (herrarna) kunnat varit med i VM och slagits om medaljerna. Å tänk att jag tror det är så.
Här för att stanna?!
I kväll kom den tillbaka - snön. Blöt och tung. Jag välkomnar varje flinga även om de blir aptunga att skotta undan Eeftersom temperaturen är lite under noll så ligger den kvar. Ett tag iallafall.
Jag vill inte ha en snöfri jul!!!!!!
Kontrasternas dag...
I morse började jag 7.30 och såg faktiskt framemot att tillsammans med en trevlig kollega ta emot de barn som kommer med skolskjuts. Vi stod uppe vid vändplanen där skoltaxiar brukar komma med jämna och ojämna mellanrum. Smuttandes på varsinn kopp kaffe och småpratande stod vi där när en annan kollega kom. En underbar människa, trebarnsmor och alltid med både sina och andras barns bästa i fokus. "Jag har bröstcancer" sa hon.
För några år sedan hade vi i min fotbollsklubb en sjukgymnast som var kunnig som få, småbarnsmor och så levnadsglad...hon dog i leukumi för ett tag sedan. Det var begravning på fm och mina tankar for utimellan dit, till minnet av henne, till tankar på hennes små barn (ingen har börjat skolan ännu) och hennes man.
Mitt på dagen for jag hem, som planerat. För att byta om. För begravning av en f d tränare till vårt lag, en stor ledare som alltid stått upp för damfotbollen och vigt sitt liv åt att utveckla fotbollsintresserade tjejer. Därtill jobbade han på vårt Idrottens hus - där alla specialförbund och Sisu har sina kontor. Så det var en fullsatt Stora kyrkan som tog ett värdigt farväl.
Efter det gick jag till ett närbeläget café och åt en macka, drack kaffe och försökte rätta upp tankar och ork. Därefter stod jag på ett av stadens varuhus och sålde Bingolotter i drygt två timmar....Ja, vi säljer dem, 1 gång per år - inför uppesittarkvällen. Efteråt fick jag räkna kassan flera gånger innan jag kunde skriva in på redovisnings-
lappen hur många jag sålt.
På staden var det kvällsöppet till 21 på de flesta affärer. Jag bestämde mig för att göra klart julklappsinköpen. Som egentligen inte är så tråkigt, tycker jag. Men nu var det de svåraste kvar...Till sist var jag klar. Om det blev bra? Tja, kanske. En nackdel var den erbarmliga blötsnön som föll, ackompanjerad av lite snålblåst. Fördelen var att jag hittade en födelsedagspresent till systerdotten! (Hon fyller i mitten av april, snacka om framförhållning!).
Hemma med svullna ben och hungrig mage blev det nåt slags "plock-ihop-tallrik" som intogs samtidigt som jag fixade lite föreningsarbete på datorn och lyssnade på aktuellt och tv-sporten. Eller tv stod på, jag tror inte att jag lyssnade så bra. Slog in lite klappar. Å konstaterade att ljudtröttheten är på plats, suset i öronen är en liten varningssignal...
Helt fräck avrundar jag denna kontrastrika dag med benen upplagda på soffbordet och ett glas vin. Nu ska jag försöka sova, i morgon är en annan dag. Inte fullt så kontrastrik hoppas jag.
Ps. Den här fulingen i plast är på plats!
Storm-Ivar
Ivar rev upp en bit av mitt altantak. Han försökte också flytta på lite grejor på altanen men det gick inte så bra. Eller det gick bra, ur min synvinkel.
Vi fick ställa in vårt luciafirande på fritids, vi hade bjudit in till föräldrafika med lussetåg på em. Precis när elva liter kaffe var färdigt så kom ett mejl från förvaltningschefen. Med påbudet att inga eftermiddags - eller kvällsaktiviteter fick genomföras.
En hel del föräldrar som skulle ringas på 20 minuter...och avbeställda skolskjutsar skulle ombeställas. Det gick bra, det var stor förståelse från de flesta. Ja, de flesta - inte alla. En förälder tyckte vid hämtning av sitt barn att det var överdrivet, vi hade gott kunnat köra. Han är polis och borde kunna ha gillat kommunens säkerhetsåtgärd eller hur? En annan pappa ringde upp och ifrågasatte det hela, undrade vad vi sagt till barnen. Tja, kollegan svarade att vi sagt att det fanns en risk för att de ska blåsa väldigt mycket. Han förklarade också att vi knappast hann ta det en kväll med bara en vecka kvar till jul. Vilket pappan föreslagit.
Dagen efter; i barnens kontaktbok kräver pappan att vi tar det en annan kväll med hänvisning att det finns sju kvällar på en vecka. Det gör enligt honom ingenting om vi tar det på en helg...Sarkastiskt föreslog jag för mina kollegor att vi kan ta det mellan 11-15 på julafton.
Så trött man blir - vi är inte ens skyldiga att ha detta lussefika, än mindre skyldiga till den order som kom om att ställa in.Föreställ er vilket hallå det hade blivit om vi trotsat och stormen kommit lite tidigare än vad man trodde så alla fått ta sig hem med risk för livet istället!
Nu kom han ju ganska precis som "planerat" den gode Ivar. Jag var ut och plockade ihop lite grejer på altan och tänkte att det dröjer nog för än blåser det ju inte just så mycket. (Vi är van lite blåst här - det ingår s a s i konceptet om man bor här) Tio minuter senare drog han in Ivar, utan förvarning bara dundrade han fram.
Å rev som sagt upp mitt altantak i förbifarten.
Annars så klarade jag mig bra, blev ju inte utan ström som många andra. Meeeeen, lite läskigt är det - jag har onekligen respekt för dessa naturkrafter.
Mingel
Så här mitt i veckan tog jag några timmars semester och minglade lite. . Bjöds på en underbart god buffé och vin i vårt Länsresidens.Det var den här kvinnan som bjudit in till sitt avskedsmingel. Hon heter Britt Bohlin och är vår landshövding.
(bild lånad från internet)Hon har under flera år låtit särskolebarnen lussa för hennes personal från länstyrelsen, vid deras luciafika. Å då har det bjudits på fika till barnen också sedan har vi fått gå runt lite och titta. Kristallkronor och tavlor med guldram imponerade på barnen! T o m i köket har vi varit in.
Tidigare idag hade hon öppet hus för allmänheten och bjöd på förmiddagskaffe.
Vid årskiftet flyttar hon till Köpenhamn för att arbeta åt Nordiska rådet. De är att gratulera, jag tror att vi är många här i länet som gärna haft henne kvar som landshövding. Hon stöttar inte bara näringslivet, träffar inte bara politiker utan stöttar både idrott och kultur. Å hon verkar genuint intresserad av allt detta.
Det är den tredje kvinnliga landshövdingen vi har haft , de har bara blivit bättre och bättre. Bäva månne hennes efterträdare (vare sig det är man eller kvinna) - här i republiken har vi höga förväntningar och kommer att tala om ifall vi inte blir nöjda!
Julen är här!
Jaha ja. Snart är det jul, såvitt jag kan tyda almanackan, affärerna och tidningsannonser. Jag är hyfsat med på banan. Julklapparna är i stort sett klara - ligger till och med i framkant till en del, då jag köpt en del som kanske inte används förrän till födelsedagspresent!
I hemmet mitt är det lite juldukar, adventsljus på bordet och i fönstret. Jo en adventsstjärna i fönstret också. Men inte mer än så än. Vet inte ens om det ska bli mer än så...Jamen julgardinerna är uppe också. De i vardagsrummet har en mycket vacker vinröd färg, kruxet är bara att de brukar bli hängandes uppe till framemot våren...Å jag köpte faktiskt en julgardin till köket i år. Å upp kom den också!
I helgen var vi på den härliga julmarknaden vid vårt museum. Mycket folk var det men stämningsfullt med snö och en massa bodar med allehanda till försäljning. Som vanligt kom jag hem med sådant som är ätbart! Den största behållningen var att för första gången på sju (!) år var dottern med! Gymnasiet och collegestudier har satt stopp för henne som sällskap. Å vi hade riktigt kul ihop och blev trötta ungefär samtidigt...så då for vi hem och fikade.
Idag har det varit en intensiv dag med bl a en innebandyturnering (som vi vann!, eller rättare sagt barnen) och strul med skolskjutsar. Vilket medförde akuta och många samtal kors och tvärs för att få det rätt. Men jag antar att det är för att jag är så bra som det löste sig! , Haha....
Julmat och mentalt knägående
I fredags var det premiär för årets julbord! I allafall för mig. På lokal, jobbet bjöd. Alltid trevligt att äta gott tillsammans med kollegorna och därtill lite ösig julmusik emellanåt.Men, nu blir det inget mer julbord före julafton. Så tycker jag det ska vara.
På jobbet går vi inte rent fysiskt på knäna men mentalt är det nära. Det är ett evinnerligt roddande för att få logistiken att fungera. Vikarier i all ära men när de bitvis blir lika många som de ordinarie fungerar det inte riktigt.
Det värsta är att de dessutom inte växer på träd. Vi har funderat på om det verkligen stämmer, finns det inte vikarieträd att plantera? Vi skulle gärna ha ett vikarieträd på vår ljusgård. Tänk så smidigt!
Snö har vi iallafall! Alltid glädjer det nån, mig t ex.
(bild lånad från internet)
