amatankar

För ett tag sedan var vårt allsvenska herrlag ner till Malmö och besegrade dem med 3-0 och häromkvällen tog de emot Hammarby, besegrade dem också. 

 

Nej, jag har inte sett matcherna och jag bryr mig inte speciellt mycket. Jag känner ingen större glädje eller stolthet. Ibland tror jag det är lokala medias fel; det blir liksom för mycket av det goda...inte tre artiklar utan en hel drös. Som jag inte orkar läsa. Snart får vi väl veta vad de äter innan match, vem som använder tops till öronen och hur många gånger de vänder sig i sömnen.

 

Ja, ni förstår va? Det blir liiiiiiiiteee väl mycket av det goda, andra fina sportresultat kommer i skymundan. Som t ex att våra baskettjejer som den här säsongen spelar i högsta ligan, tog sin första ligaseger. Det blev en liten artikel, deras vinst råkade vara samma dag som Malmömatchen... 

 

Själv är jag idag mest nöjd med att idag blev det klart att mitt favvolag, där dottern spelar, är klara för Elitettan även nästa säsong. 

 

Gla' lördagkväll på er!

 

 

 

 

 

För rätt många år sedan den här dagen, den här tiden tiden, strax före 18 var jag fortfarande rätt groggy.Tror jag, För jag måste ju ha varit vaken - jag blev sövd på fm. Rätt rejält, men nog borde jag ha varit vaken den här tiden?

 

Min uppfattning om tid för den dagen är inte helt tillförlitlig eftersom jag efter uppvaknadet var jag rätt hög på morfin...

 

Men jag minns att jag ringde min butiksarbetande mamma och berättade att allt gått bra. Å jag ringde henne på hennes jobb. Före stängning. Alltså var jag vaken före kl 6 på kvällen!

 

Morfinruset satt i till frampå kvällen och jag minns att jag var så glad! Det var inte bara morfinet  som fick mina endorfiner att  kicka i gång; äntligen hade dottern anlänt!

 

Det krävdes ett katastrofsnitt för att få ut henne men det var det värt, kan jag lugnt påstå så här en tid efteråt. Den tiden är nu uppe i 26 år... 

 

Oj, så gammal jag blev helt plötsligt...

 

 

 

Så blev det dags. Inte oväntat men onödigt känns det som. Jag syftar på den här höstförkylningen, som klamrar sig fast vid mig. Eller snarare i mig.

 

När jag trodde att den var på väg att vända sig lite och inte riktigt bli nåt, vände den ett helt varv och blev en riktig förkylning. Med hosta och snuva och småtrist allmäntillstånd.

 

Sånt e livet! I allafall här och just nu.

 

 

 

 

...kan man verkligen säga att det är numera.

I går gräsklippning, idag skrapa bilrutor!

 

 

 

 

 

 

 

Idag har jag klippt gräset - måste vara snudd på rekord att klippa gräs i oktober!

I allafall i den här delen av landet.

Det är lite oroande.