amatankar

För två veckor sedan gjorde jag det. Tog stygnen.

Nja, alltså inte själv. Det var distriktsköterskan som gjorde det. Å jag hade gruvat mig, mycket mer än lite...

 

Jag la mig ner. För jag blev lätt illamående inför det som stundade. Hon såg att jag var blek och för säkerhets skull fick jag en spykopp. 

 

Ja, jag är lite fjaskig.

 

Hon fixade det utan större smärta för mig, kändes liiiiite ett par gånger bara och fint var det läkt, sa hon.

Nog så vet jag att hon småpratade  för att jag skulle slappna av och inte tänka på vad som försegick där nere på min tå.  Jag slappnar av och småpratar tillbaka. 

 

Det är väl konstigt att det fungerar, varje gång? 

 

 

 

 

Här är en liten bild på hur det såg ut under bandaget.

 

 

 

 

 

 

 

Inget ont som inte har nåt gott med sig! Jag har fått två vackra buketter och en fin krukväxt, "bara" för att jag är sjukskriven!  Den här kom idag, från skolan där jag jobbar.

 

 

Jamen bara jag var tillräckligt rask på telefon kom jag fram. Eller näe, men jag kunde knappa mig igenom en massa val så skulle de ringa upp. Fick t o m en tid när de skulle ringa. 

 

Jag fick såklart en sko men måste hämta den på ortopeden eftersom jag ju måste prova strl. Det fanns S, M och L.

Till min fot passade S. De två största strl. var svarta helt igenom. Min är blå med vit sula, Barnstorlek, sa sköterskan.

 

Så på liten fot kan jag nu ta mig fram ute i världen utan att skrapa hälen i backen.

 

 

 

 

 

 

Jag funderar på hur doktorn tänkte - ska jag hålla mig inne till den 7 december? Jag fick ingen sko med mig och gå med bar häl i backen är kanske ingen smart idé?

 

Jo, på uppvakningen såg de mitt dilemma när jag skulle ut till den väntande skjutsen och lånade mig en "sko" - typ strl 40, minst. Jag har 36...Visst kanske jag kan gå med den men den är så pass mycket för stor att jag riskerar att snubbla med den!

 

I två dagar har jag nu försökt få tag på sjuksköterskan på operationsavdelningen. Jag kopplas dit av en vänlig människa i växeln. Bara för att mötas av svaret "Kön är stängd".  Dvs att de redan har så fullt i telefonkön att de inte tar emot fler...

 

Suck, lite iallafall, det här är en avigsida med vår sjukvård - att det inte går att få tag på någon som kan ge en svar. Å jag är ju inte precis i den formen att jag kan åka dit och fråga själv. I morgon ska jag fortsätta fotarbetet - ringa ännu tidigare så kanske jag iallafall får vara med i kön!