amatankar

 

Ojoj, jag bara läser andras  bloggar och skriver inget själv. Fast jag egentligen vill och har tid..

Hösten är här och den gillar jag.  Fast jag har verkligen slarvat med att njuta av den i år...

Jag var till Jönköping i mitten av september och där var det mer som sensommar. Å så kom jag hem efter en vecka och då hade det höstliga börjat smyga sig på här. Jag hann liksom inte med.

 

Emellanåt jobbar jag, mest hela förra veckan. Det blir bara 10-12 timmar denna vecka. För på torsdag ska jag till fjällen och bo på hotell ett dygn. Det blir skönt, hoppas jag.

 

 

 

Jag är ju pensionär sedan november men går in och vikarierar lite emellanåt. Så igår avrundade jag en arbetsvecka med att vara trött...Det är lättare och roligare att jobbba på sommaren men ,men måste erkänna att heltidsjobb tar på mig.

 

Så fredagskvällen spenderades med telefon, tv och dator. Inga större insatser i tillvaron  m a o.  Jo, jag körde ju en tvätt som tvingade mig att vara uppe längre än jag egentligen kände mig i slag för. Nej, jag kunde inte låta den ligga över natten - det var en hög med lakan och dom bli ju så skrynkliga när de ligger och halvtorkar i maskinen. 

Jo, skrynkliga lakan är ett problem - jag vill ju helst mangla dem också. Vilket är svårt utan mangel...Ibland manglar jag hos en kompis. Då njuter jag när jag bäddar rent i sängen med nymanglade lakan!

 

Idag ska jag ägna mig lite åt stugan och diverse plocka-ihop härhemma. Fattar inte vem det är som slarvar så i det här hushålllet, trodde det bara är jag som bor här. Men det är någon som hela tiden lämnar grejer framme på diskbänken, ställer kassar i hallen utan att plocka ur dem och dessutom har mage att röra till det i kylen! Fräckt va?

 

 

 

Jag satsar. Mot fortsatt bloggande. Igen.

 

Just nu är det lite regnigt och grått här men det stör mig inte så mycket. Jag har nämligen avnjutit några veckor av dotterbesök! Hon åkte i fm. och det blir tomt, tyst och lite mindre disk. 😊 

Jag känner dock att jag fått tanka lite dottermys.

 

Den här Coronan har ju satt stopp för resorna till kungliga huvudkommunen och möjligheten att se henne spela fotboll! Men det är bara att genomlida! Förhoppningsvis tar eländet slut inom överskådlig tid...

 

I morgon ska jag jobba en vecka. det kan vara bra med lite rutiner och att måsta kliva upp på morgonen. Det är lätt i livet som pensionär att surfa bort en stund eller två på morgonen, läsa och bara ligga och dra sig. Lite för länge. 

 

Det är inte bara bloggandet jag måste skärpa mig på alltså, utan även rutinerna. Kanske även lite bättre kost och motion kan vara bra. Jag kom lite av mig med det i slutet av april men det tar vi en annan gång.  

 

Ha det!

💖 

 

 

Jag tänker försöka igen....Nytt år, nya insatser! Egentligen vet jag inte varför jag kommer av mig hela tiden i bloggandet, jag gillar ju att skriva. 

Vad nytt under januarisolen (här har den inte synts till idag!) har jag att förmedla? Tja, jag kan ju berätta att den första november slutade jag att arbeta. I allfall som s k fast anställd.  Så skönt! 

Lite mindre än ett år innan den riktiga pensionsåldern. Men eftersom mitt värv varit inom den kommunala sektorn är ju inte lönen så hög...och därmed heller inte pensionen. Så jag vikarierar lite grann. Hann vara ledig i fyra dagar innan jag vikairerade första gången!  Men känslan av att kunna säga "Nej" när jag planerat in annat är rätt skön....

Må så gott till nästa gång, jag planerar att återkomma till bloggen lite mer frekvent!

 

Mitt i sommaren, en av alla varma dagar, blev hon min. Vi har gjort en del turer fram och åter till jobbet och några andra svängar. Helt plötsligt orkar jag cykla uppför alla backar jag har i min närhet. Det är alltså en elcykel. 

 

När jag var till sjukgymna..fysioterapeuten med mitt inflammerade knä så sa han att cykla är bra. Jag mumlade lite skamsen; Jag har köpt en elcykel.... "Perfekt" svarade han!

 

Nu kommer den att snart få gå lite i vinterdvala, tänker inte hasa mig nerför alla backarna (konstigt nog så är det samma backar som ibland är uppförsbackar!)  på halka och snö. 

 

Färgvalet var  inte givet - den fanns bara inne i rosa, hade jag väntat hade det kunnat komma en grå. Men herregu - om jag nu cyklar efter att i flera år undvikit det, då ska jag väl inte banga för att den är rosa?! 

 

Jag brukar parkera den utanför chefens fönster, jag har sagt att jag litar på att hon som chef ser till att ingen stjäl henne!

 

När jag pratar om henne kallar jag henne Prinsessan Råsa. 

 

(och nu låtsas vi inte om det faktum att jag inte skrivit i min blogg på månader....)

 

 

 

 

 

Jamen, här är jag igen. Det här med bloggar...jag läser flitigt i andras men jag har t o m tappat farten i att kommentera hos dem jag tittar in... 

 

Här i min egen blogg är det stiltje de luxe. Inte för att det inte händer saker och inte heller för att min hjärna är tom på tankar och funderingar. 

 

Jag tror det beror på mobiltelefonen. Ja, alltså att jag mest använder den när jag är in på nätet. Då känns det pilligt och meckigt både att kommentera och skriva inlägg. 

 

Så nu ska jag skärpa mig. Igen.

 

I  väntan på nästa inlägg; njut av ett gäng tulpaner!

 

 

I det kommunala parkeringshuset här i stan kostar det 5 kr/timme att ställa sin bil. Det är förhållandevis rätt billigt, därtill ligger det rätt centralt. Avgiften är densamma alla årstider men jag tycker nog att vi parkerare får mest valuta vinteritd! Skönt att sätta sig i en varm bil efter en inköpsrunda i vinterstaden. Kolla: 

Förra veckan  hade jag kunnat skriva hur många blogginlägg som helst. Om jag orkat, jag var däckad i feber och hosta. Totalt orkeslös. Nu är jag på banan igen och hoppas så förbli. 

 

Jag ska snart till med sjukgymnastik  fysioterapeutiska övningar. För foten - de hjälper kanske en del...men såklart inte så fort och effektivt som jag vill!

 

Nu ska jag betala två räkningar som jag missat, fattar inte hur jag bär mig åt -  det verkar som det alltid är någon som jag missar! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min mobil har lagt ner verksamheten. Det har  jag befarat ett tag, den har liksom varit lite seg och gjort lite konstiga manövrar ibland. Så nu blir det till att investera i en ny.

 

Egentligen inte vad som är smartast att satsa pengar på när man är sjukskriven kanske men nu blir det så. Saken är den att jag tänkt hela hösten att jag ska köpa en ny så pengarna till den fanns redan. Bäst att göra åt dem på det de är tänkt för innan det går till nåt annat bra-att-ha! 

 

Det är fantastiskt (eller närmare bestämt förfärligt) hur beroende jag är av den! Speciellt nu när jag inte kan röra mig helt obehindrat. Vetskapen om att jag kan nå någon om det händer nåt eller jag behöver akut hjälp har kännts bra. Men såklart använder jag den till en hel massa annat också, antar att det är samma för er? Det är inte längre bara nåt man ringer med...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Julen närmar sig och jag inser mina tillkortakommanden mer och mer...Jag brukar byta till julgardiner i vardagsrummet och köket. Vilket jag insåg rätt fort att jag i nuläget inte ska ge mig på. Klok va?

 

Funderade såklart på att det egentligen är så viktigt...men bara en kort stund. Jag ville ha upp dem. Tyvärr börjar ta emot att be om hjälp i tid och otid...villl kunna själv!

 

Men plötsligt bara händer det, som det sägs i tv-reklamen! Min bästa kompis dök upp med lite tunnbröd hon bakat. Å hon är inte bara min närmaste vän utan också en av de kortaste...hon fick klättra upp och hänga upp mina julgardiner.

 

Jag kände att det gjorde min dag! 

 

 

 

För två veckor sedan gjorde jag det. Tog stygnen.

Nja, alltså inte själv. Det var distriktsköterskan som gjorde det. Å jag hade gruvat mig, mycket mer än lite...

 

Jag la mig ner. För jag blev lätt illamående inför det som stundade. Hon såg att jag var blek och för säkerhets skull fick jag en spykopp. 

 

Ja, jag är lite fjaskig.

 

Hon fixade det utan större smärta för mig, kändes liiiiite ett par gånger bara och fint var det läkt, sa hon.

Nog så vet jag att hon småpratade  för att jag skulle slappna av och inte tänka på vad som försegick där nere på min tå.  Jag slappnar av och småpratar tillbaka. 

 

Det är väl konstigt att det fungerar, varje gång? 

 

 

 

 

Här är en liten bild på hur det såg ut under bandaget.

 

 

 

 

 

 

 

Inget ont som inte har nåt gott med sig! Jag har fått två vackra buketter och en fin krukväxt, "bara" för att jag är sjukskriven!  Den här kom idag, från skolan där jag jobbar.

 

 

Jamen bara jag var tillräckligt rask på telefon kom jag fram. Eller näe, men jag kunde knappa mig igenom en massa val så skulle de ringa upp. Fick t o m en tid när de skulle ringa. 

 

Jag fick såklart en sko men måste hämta den på ortopeden eftersom jag ju måste prova strl. Det fanns S, M och L.

Till min fot passade S. De två största strl. var svarta helt igenom. Min är blå med vit sula, Barnstorlek, sa sköterskan.

 

Så på liten fot kan jag nu ta mig fram ute i världen utan att skrapa hälen i backen.

 

 

 

 

 

 

Jag funderar på hur doktorn tänkte - ska jag hålla mig inne till den 7 december? Jag fick ingen sko med mig och gå med bar häl i backen är kanske ingen smart idé?

 

Jo, på uppvakningen såg de mitt dilemma när jag skulle ut till den väntande skjutsen och lånade mig en "sko" - typ strl 40, minst. Jag har 36...Visst kanske jag kan gå med den men den är så pass mycket för stor att jag riskerar att snubbla med den!

 

I två dagar har jag nu försökt få tag på sjuksköterskan på operationsavdelningen. Jag kopplas dit av en vänlig människa i växeln. Bara för att mötas av svaret "Kön är stängd".  Dvs att de redan har så fullt i telefonkön att de inte tar emot fler...

 

Suck, lite iallafall, det här är en avigsida med vår sjukvård - att det inte går att få tag på någon som kan ge en svar. Å jag är ju inte precis i den formen att jag kan åka dit och fråga själv. I morgon ska jag fortsätta fotarbetet - ringa ännu tidigare så kanske jag iallafall får vara med i kön! 

Om jag ska göra en lång historia kort så är det så här: 

I måndags halkade jag i trappan hemma och i torsdags satte doktorn två skruvar i min stortåled.

Nu får jag vara hälgångare ett tag. I allafall på vänster fot. Ett tag = 7 december! 

Så  här ser jag ut:

 

 

 

 

 

...då har jag bara varit lat en hel helg igen...Jo, drällt flera timmar på stan i lördags. Dessutom har jag tvättat några maskiner och tränat. Sen har det mest varit soffläge...

 

 

 

 

 

För ett tag sedan hade vi ett kvällsmöte inplanerat på fritidsklubben. Vi är tre stycken och hade satt planeringen till en onsdagskväll. Alla tre hade vi skrivit in det så i våra respektive kalendrar.

 

På nåt underligt vis var vi så synkade i våra tankar att vi alla tre på måndagen utgick från att det var tisdagen som gällde. Snacka om kollektivt feltänk...

 

 

Ps. Vi tog det på tisdagen när alla ändå var inställda på det.

Jag längtar tills på fredag - då ska jag till en kompis på middag. Å inte vilken middag som helst, vi ska nämligen äta surströmming!!!