amatankar

 

Idag var det planeringsdag och vi var tolv stycken som satt och försökte få till tillvaron med schema och annan logistik. Mycket prat m a o. Lunch intog vi på en populär lunchrestaurang i närheten. Ljudnivån i en fullsatt lunchrestaurang  - tänk er, ljudbruset av röster, bestickskrammel etc konstant i nästan en timme. Tur att torskryggen var så god - annars hade jag nog gått ut därifrån innan jag ätit  upp. 

 

Jag försöker stå  ut. Med alla ljud. Mina öron börjar susa och till sist pulserar det i dom. Så när jag kommer hem ligger jag i total tystnad och mest bara stirrar i taket.

 

För tio år sedan gick jag nästan in i väggen med ljudkänslighet som följd av det. Den har aldrig försvunnit helt utan varierar i intensitet utifrån hur jag för tillfället är i eller ur form. 

 

Men nu är jag lite oroad - det har varit sus och brus i ungefär en vecka. Å då har jobbet inte dragit igång på riktigt än! Så pass att jag avstått från att träna - orkar inte åka från jobbet till Itrim där musiken flödar (och i normala fall peppar mig att ta i lite till).  Det blir oftast minst en timme liggandes på sängen istället innan jag känner mig "avbrusad". Mm, jag vet att det inte är riktigt bra tecken.

 

Så ja, semester nästa vecka är nog bra, jag ska bara njuta av mig och några vänner och god mat i förhoppningsvis varma sydsvenska sommarkvällar. Tänker inte ta med mig stövlarna.