Skärpning!

Jamen, här är jag igen. Det här med bloggar...jag läser flitigt i andras men jag har t o m tappat farten i att kommentera hos dem jag tittar in... 
 
Här i min egen blogg är det stiltje de luxe. Inte för att det inte händer saker och inte heller för att min hjärna är tom på tankar och funderingar. 
 
Jag tror det beror på mobiltelefonen. Ja, alltså att jag mest använder den när jag är in på nätet. Då känns det pilligt och meckigt både att kommentera och skriva inlägg. 
 
Så nu ska jag skärpa mig. Igen.
 
I  väntan på nästa inlägg; njut av ett gäng tulpaner!
 
 

Billigt, varmt och snöfritt

 
I det kommunala parkeringshuset här i stan kostar det 5 kr/timme att ställa sin bil. Det är förhållandevis rätt billigt, därtill ligger det rätt centralt. Avgiften är densamma alla årstider men jag tycker nog att vi parkerare får mest valuta vinteritd! Skönt att sätta sig i en varm bil efter en inköpsrunda i vinterstaden. Kolla: 

Feber, övningar och räkkningar

Förra veckan  hade jag kunnat skriva hur många blogginlägg som helst. Om jag orkat, jag var däckad i feber och hosta. Totalt orkeslös. Nu är jag på banan igen och hoppas så förbli. 
 
Jag ska snart till med sjukgymnastik  fysioterapeutiska övningar. För foten - de hjälper kanske en del...men såklart inte så fort och effektivt som jag vill!
 
Nu ska jag betala två räkningar som jag missat, fattar inte hur jag bär mig åt -  det verkar som det alltid är någon som jag missar! 
 
 
 
 
 

Nya tag!

 
Hoppsan, där gick det en dryg månad mellan blogginläggen igen. Nu ska jag skärpa till mig. Igen.
 
Julen har varit och här blev det julpyntat  på annandagen...Eftersom doktorn den 14 december sa att min tå läkt och att jag skulle börja på heltid dagen efter. Jag påpekade att foten svällde väldigt mycket under en dag. "Det blir bättre" svarade han. Vad han inte talade om var att jag inte skulle ha nåt liv förutom jobbet.
 
Jag jobbade mina åtta timmar, tog bussen hem och sedan fick jag ligga med  den svullna foten i högläge i flera timmar. Sen var liksom kvällen slut.  Så här blev det inte så mycket till julstök. 
 
Dottern kom hem efter nyår och resolut mätte hon min fotled och for iväg och köpte stödstrumpor. Normalt har jag storlek 36 -  enligt måttet skulle jag ha 42!  Stödstrumpan har hjälpt - tänk om han sagt åt mig det doktorn!
 
Men jag sväller lite ändå och kan inte riktigt vrida och böja foten som jag vill. Så jag ringde sjukgymnasten och nu har jag fått ett träningsprogram. Som jag ska köra. NU.
 
 
 
 
 

Mobilberoende

Min mobil har lagt ner verksamheten. Det har  jag befarat ett tag, den har liksom varit lite seg och gjort lite konstiga manövrar ibland. Så nu blir det till att investera i en ny.
 
Egentligen inte vad som är smartast att satsa pengar på när man är sjukskriven kanske men nu blir det så. Saken är den att jag tänkt hela hösten att jag ska köpa en ny så pengarna till den fanns redan. Bäst att göra åt dem på det de är tänkt för innan det går till nåt annat bra-att-ha! 
 
Det är fantastiskt (eller närmare bestämt förfärligt) hur beroende jag är av den! Speciellt nu när jag inte kan röra mig helt obehindrat. Vetskapen om att jag kan nå någon om det händer nåt eller jag behöver akut hjälp har kännts bra. Men såklart använder jag den till en hel massa annat också, antar att det är samma för er? Det är inte längre bara nåt man ringer med...
 
 
 
Bildresultat för clipart mobile phone
 
 
 
 
 
 
 

Kort men bra!

Julen närmar sig och jag inser mina tillkortakommanden mer och mer...Jag brukar byta till julgardiner i vardagsrummet och köket. Vilket jag insåg rätt fort att jag i nuläget inte ska ge mig på. Klok va?
 
Funderade såklart på att det egentligen är så viktigt...men bara en kort stund. Jag ville ha upp dem. Tyvärr börjar ta emot att be om hjälp i tid och otid...villl kunna själv!
 
Men plötsligt bara händer det, som det sägs i tv-reklamen! Min bästa kompis dök upp med lite tunnbröd hon bakat. Å hon är inte bara min närmaste vän utan också en av de kortaste...hon fick klättra upp och hänga upp mina julgardiner.
 
Jag kände att det gjorde min dag! 
 
 
 

Stygnen är borta!

För två veckor sedan gjorde jag det. Tog stygnen.
Nja, alltså inte själv. Det var distriktsköterskan som gjorde det. Å jag hade gruvat mig, mycket mer än lite...
 
Jag la mig ner. För jag blev lätt illamående inför det som stundade. Hon såg att jag var blek och för säkerhets skull fick jag en spykopp. 
 
Ja, jag är lite fjaskig.
 
Hon fixade det utan större smärta för mig, kändes liiiiite ett par gånger bara och fint var det läkt, sa hon.
Nog så vet jag att hon småpratade  för att jag skulle slappna av och inte tänka på vad som försegick där nere på min tå.  Jag slappnar av och småpratar tillbaka. 
 
Det är väl konstigt att det fungerar, varje gång? 
 
 
 
 
Här är en liten bild på hur det såg ut under bandaget.
 
 
 
 
 
 
 

Det goda med det onda

Inget ont som inte har nåt gott med sig! Jag har fått två vackra buketter och en fin krukväxt, "bara" för att jag är sjukskriven!  Den här kom idag, från skolan där jag jobbar.
 
 
 
 
 
 

Höstsko

Jamen bara jag var tillräckligt rask på telefon kom jag fram. Eller näe, men jag kunde knappa mig igenom en massa val så skulle de ringa upp. Fick t o m en tid när de skulle ringa. 
 
Jag fick såklart en sko men måste hämta den på ortopeden eftersom jag ju måste prova strl. Det fanns S, M och L.
Till min fot passade S. De två största strl. var svarta helt igenom. Min är blå med vit sula, Barnstorlek, sa sköterskan.
 
Så på liten fot kan jag nu ta mig fram ute i världen utan att skrapa hälen i backen.
 
 
 
Annika Röstlunds foto.
 
 
 

Fortsatt fotarbete

Jag funderar på hur doktorn tänkte - ska jag hålla mig inne till den 7 december? Jag fick ingen sko med mig och gå med bar häl i backen är kanske ingen smart idé?
 
Jo, på uppvakningen såg de mitt dilemma när jag skulle ut till den väntande skjutsen och lånade mig en "sko" - typ strl 40, minst. Jag har 36...Visst kanske jag kan gå med den men den är så pass mycket för stor att jag riskerar att snubbla med den!
 
I två dagar har jag nu försökt få tag på sjuksköterskan på operationsavdelningen. Jag kopplas dit av en vänlig människa i växeln. Bara för att mötas av svaret "Kön är stängd".  Dvs att de redan har så fullt i telefonkön att de inte tar emot fler...
 
Suck, lite iallafall, det här är en avigsida med vår sjukvård - att det inte går att få tag på någon som kan ge en svar. Å jag är ju inte precis i den formen att jag kan åka dit och fråga själv. I morgon ska jag fortsätta fotarbetet - ringa ännu tidigare så kanske jag iallafall får vara med i kön! 

Fotfoto

Om jag ska göra en lång historia kort så är det så här: 
I måndags halkade jag i trappan hemma och i torsdags satte doktorn två skruvar i min stortåled.
Nu får jag vara hälgångare ett tag. I allafall på vänster fot. Ett tag = 7 december! 
Så  här ser jag ut:
 
Annika Röstlunds foto.
 
 
 
 

Puh

...då har jag bara varit lat en hel helg igen...Jo, drällt flera timmar på stan i lördags. Dessutom har jag tvättat några maskiner och tränat. Sen har det mest varit soffläge...
 
 
 
 
 

Varför skriva i kalendern - det blir ju ändå fel!

För ett tag sedan hade vi ett kvällsmöte inplanerat på fritidsklubben. Vi är tre stycken och hade satt planeringen till en onsdagskväll. Alla tre hade vi skrivit in det så i våra respektive kalendrar.
 
På nåt underligt vis var vi så synkade i våra tankar att vi alla tre på måndagen utgick från att det var tisdagen som gällde. Snacka om kollektivt feltänk...
 
 
Ps. Vi tog det på tisdagen när alla ändå var inställda på det.

Mumsmiddag

Jag längtar tills på fredag - då ska jag till en kompis på middag. Å inte vilken middag som helst, vi ska nämligen äta surströmming!!! 
 
 
 
Bildresultat för surströmmingsklämma 

Hejsan och hoppsan...

vilken tid det tog innan jag kom tillbaka hit! Jag tog semester ordentligt, även från bloggandet. Jag som kommit igång så bra tack vare Blogg 100. 
 
I min värld har inga omvälvande saker skett trots den långa frånvaron från bloggen! Dessvärre händer det ju en massa överallt runtom i världen. Just nu rapporteras om jordbävning igen i Mexico. Å här satt jag nyss och tyckte att det är surt att väderappen påstår att det är 58% risk för regn under vår friluftsdag i skogen i morgon...
 
Tv-nyheterna ger mig lite perspektiv. 
 
 
 

RSS 2.0