amatankar

Å så har det gått en vecka igen. Idag blev det ingen träning. Tänkte simma och basta lite men jag vet inte om det blir av. Sitter så bra här framför datorn och har en del att ta itu med på den.

 

Jag vet inte om jag tog i för hårt när jag tränade förra veckan eller om snurreriet på jobbet börjar sätta sig i axlarna. Ont hade jag i allafall. Så i lördags tänkte jag att det här med skidåkning kan ju inte bara vara en OS-sport utan den borde även jag idka lite. Å skidåkning ska ju vara så bra för hela kroppen.Så jag tog mig runt i halvmilsspåret. Skönt, lite solstrålar som trängde in emellan grenarna i skogen.

 

Mindre skönt redan på kvällen, de onda axlarna fick då sällskap av en lätt ond känsla i nacken. På söndag var känslan något tyngre. Idag är det något jag känner av mest hela tiden och det börjar begränsa mig lite.Å jag vet fortfarande inte om det är skidåkningen som utlöst det eller om jag satt jobbstressen i axlarna och det spridit sig till nacken.

 

I mitt medarbetarsamtal så frågade jag min chef om hon hade något hon tyckte jag kunde göra annorlunda i mitt jobb. " Jag vill att du inte ska springa så fort", sa hon. Å då menar hon inte att jag ska dra ner på någon hastighet på löparbanan. Jag ångrar att jag inte svarade; "Då måste du ge mig förutsättningarna för att sänka farten".

 

Så, tack för att jag fick gnälla, nu ska jag surfa runt lite. Jag har inget fungerande bredband hemma för närvarande så det blir lite sällan jag hinner besöka er. Är inte helt bekväm att använda mobiltelefonen till detta.

 

Ha en bra vecka!

Idag började jag strax innan tuppen gal - det gör han klockan 7 har jag för mig. Jag kände mig förvånansvärt pigg fast klockan ringde redan före 6.

 

Glad i hågen gjorde jag mig i ordning för ännu en dag i den kommunala svängen. Så satte jag mig i bilen. Å överrumplades av att  helt plötsligt bli trött, riktigt trött. Det har suttit i hela dagen. Rejält.

 

På em när det var dags för min hemgång yttrade jag till en jobbarkompis att jag tänkt träna, "men jag är så trött så jag vet inte om jag orkar" sa jag. Hon tittade mig stint i ögonen och sa: "Nu går du och tränar".

 

Sagt och gjort. Å nu till det fina i kråksången - jag blev faktiskt piggare!

 

 

 

I går var jag på bio, såg "Hundråringen". Det var en film som kändes helt okej, jag är alltid skeptiskt till filmade böcker. Men jag tror faktiskt att det var en fördel att ha läst boken den här gången. Robert Gustafsson är onekligen bra i sin roll som hundråring. Det var en klart sevärd film -  min måttstock är att jag tyckte tiden gått fort när jag förstod att den började närma sig slutet!

 

Jag gillar att se film på bio - tror det har med formatet att göra. Många filmer gör sig bäst på en rejäl filmduk, tycker jag. Hur är det sloganen lyder, "film är bäst på bio"?

 

Det har hänt någon gång att jag gått själv på bio och det kan faktiskt ibland vara riktigt skönt. I går var vi två och gick ut och åt efteråt. Skönt det också för då har man någon att ventilera filmen med. I och för sig är det inte så djup film så den krävde väl inga djuplodande analyser, men skönt ändå att lufta upplevelsen av den.

 

Häromdagen var det lottdragning på jobbet - vi fyller i motionskort och lämnar in varje månad. Jag vann ett presentkort på bio! Så det kommer absolut att bli mer bio framöver.

 

 

(Robert Gustafsson som Allan Karlsson, bild lånad från internet)