amatankar

Ibland dyker det ner en kommentar som får tankarna på rätt spår! Tack till Sylvia!
Efter mitt förra inlägg så skrev hon:

"Känner igen det. Ibland är man i otakt med varandra. Jag får verkligen jobba med mig själv för att inte ta det personligt. Känslan av avvisande ligger nära ytan tyvärr. Oftast handlar det ju inte alls om mig utan om att den andra har nåt problem eller inte känner sig bra."
Klokt va? Jag väljer att tro att det är så för det mår jag bäst av!