amatankar

Hej på er igen!
Det var inte meningen det skulle bli ett så långt uppehåll i mitt bloggande! Dagen efter mitt senaste inlägg försökte jag verkligen men jag fick radera hela tiden. Jag var nog för arg. På Bup, på grannkommunen och på en del andra vuxna. Det var en rätt allvarlig incident på jobbet och man undrar hur diverse sk experter tänker. Jag raderade mitt inlägg och sedan gick luften liksom ur mig på bloggeriet. Jul anföll från alla håll och även om jag fixade till den rätt bra så var den lite tidskärvande. Under några dagar därefter innehöll tillvaron rejäl snuva, dotter och tv. Massor av tv - det var fullt upp med Ski de tour, skidskytte, småkronor och alpint.

Visst tänkte jag blogga men jag hade helt plötsligt en tröskel som var så hög, så hög. Jag gick inte ens in och kollade era bloggar och definitivt inte min egen. Varför blir det så? Som om man inte har kraften att engagera sig?
Jag läste men kommenterade knappt i den blogg jag följt längst, Ellas blogg, Livet efter heter den.
Idag har jag läst i kapp hos några av er och jag ska ta mig an era andra också. När jag gick in på min blogg och läste alla jul- och nyårshälsningar så blev jag glad och varm och  skämdes också lite.Inte ens hälsningar kom jag  till skott med. Å därtill läste jag att en del faktiskt undrade var jag tagit vägen. Taskigt av mig, man går inte bara i väg sådär. Nu ska jag skärpa mig!

TACK för att ni finns och KRAM på er!