amatankar

älskade pappa och mamma!

Igår var det sex år sedan min pappa dog och idag skulle min mamma fyllt åttio om hon levt.

Jag och min syster valde att fara till kyrkogården idag med tre mörkröda rosor som stod så vackert i all den vita snön. Att vi for dit idag och inte igår var av den anledningen att egentligen så tyckte vi inte att det var något att "fira" den sista fm vi satt hos pappa. Vi var inte till kyrkogården på mammas dödsdag heller. Däremot så kändes det rätt för oss att uppmärksamma att det faktiskt för åttio år sedan skedde något så fantastiskt som födelsen av vår mamma. Dessutom så är vi nästan till hundra procent övertygad om att varken mamma eller pappa ansåg att det var deras dödsdagar vi skulle uppmärksamma. Fast det gör vi ju ändå - vi minns dem de dagarna också.

Ibland far jag upp till kyrkogården och berättar för dem om det som rör sig i huvudet på mig  och aldrig är sorgen så stor och aldrig smärtan så påtaglig över att de inte lever längre som då.