amatankar

Eftersom jag känner det som om jag har jättemycket att göra (å det har jag och lite till!) så blir det lite gjort här och lite där men inget helgjutet...Jag smiter i väg till datorn, fotbad, tv etc. Stresspåslaget i full gång alltså.

I kväll ska jag på en tjejträff, ingen tjej är under femtio men vi var verkligen ett tjejgäng en gång i tiden, nu är vi väl kanske mer tjejtanter. Egentligen känns det som om jag inte har tid. Fast det  har jag nog. I allafall tänker jag prioritera det, resten får vänta. Jag tror att jag behöver få tanka lite skratt, prat och vänskap.

Ibland så brukar jag säga att jag skilt mig från rätt man - i allafall vad gäller ekonomi. Han gnäller inte om jag påtalar att det behövs lite förstärkning i kassan för dotterns väl och ve.  Jag har vänner, både manliga och kvinnliga, vars tjafs med exmaken oftast är av ekonomisk art.
 
I bland uppväger inte ekonomifördelarna, just nu skulle det kännas bättre med en fysiskt närvarande person som hjälpte till med förberdelser för dotterns student!  Inte för att det är så jobbigt, det är den roliga delen av tillvaron just nu, utan för att allt annat runtomkring inte står still.  T ex så växer det förbaskade gräset i rekordfart, bilenstädningne skulle ha varit gjord för ett par månader sedan, trappen oljad i fjol och dammråttorna utrotar inte sig själva.

Gnäll, gnäll , gnäll.
Tack, det var skönt att få gnälla av mig lite. Återkommer en annan dag. Ev. en gnällfri.