amatankar

I går var jag till frissan! Väldigt välbehövligt och lite till. Jag missade min klipptid i april och redan då var det verkligen klippdags! Så jag har inte bara varit ofriserad utan också vildvuxen.

Dottern fick äran att tona håret på mig kvällen innan jag skulle till frissan. Hon är ju inte hemma så ofta så det gäller att passa på. Alltså det är dottern som inte är hemma så ofta, frissans vara eller inte vara i hemmet har jag ingen koll på.

Det blev rätt bra, t o m frissan godkände det hela.

Färgen? Tja, mitt mörkblonda hår med inslag av grått ( läs: råttfärgat) tonades i "dark copper". Jamen hejsan, vad orolig jag var. Tänk om det skulle bli riktigt rött? Såg faktiskt så ut ända tills det var dags att skölja håret. Det blev brunt, i en snygg ton tycker jag.

Mina tankar kring detta med att tona håret är lite tveksamma, hur bra är det egentligen för kroppen att trycka dit dessa kemiska produkter? Men det är nog ett par år sedan sist så det är ju inget jag konstant använder.

Det är inte nåt behov av ungdomlighet som gör att jag tonar det, mer ett behov av förändring. Jag tycker att det är helt ok att låta naturen ha sin gång och gråna mitt  hår. Men just nu kändes det som sagt som nåt jag hade behov av. Dessutom slapp jag göra det själv...det hamnar så lätt nån färgdutt där man inte vill ha den. Å inte behövde jag bli trött i armarna heller!