amatankar

Jag var på gala i går - Idrottsgala. Ja, ja var ju inte på plats i Globen utan min plats var i soffan. Där har jag tagit många medaljer.

Galor är rätt trista men jag tycker ändå på nåt vis att det är rätt att idottens utövare får en kväll med glitter och glamour och vår beundran för de idrottsliga prestationerna de utför. Ingen prestation nås utan fokus, träning och vilja, allt i mängder som jag nog aldrig skulle orka ta mig igenom.

Vad jag inte begriper är varför de sk humorinslagen ofta känns kletiga och trista på galor i den här kalibern. Det var inget undantag i går - okej, jag lyssnade då bara med ett halvt öra (jojo, såna öron har jag!) men han travade runt oh pratade böcker och idrottare. Inte ens idrottarna själva såg speciellt roade ut.

En annan sak jag inte begriper är varför handbollslandslaget inte blev årets lag - alltså fatt - de tog första medaljen n å g o n s i n  för Sverigei ett mästerskap!!! Ska vi sätta en peng på att även om så fotbollsdamerna tar guld i os, handbollstjejerna silver igen så kommer det inte att slå Småkronornas insats - herregud de tog ju ett guld som inte gjorts på 31 år och då har de ändå varit näst intill favorittippade de senaste 3-4 åren....
Ja, jag är lite bitter.

Men att Patrik Sjöberg fick pris för sin bok var så rätt! Å hans tacktal var ju lite småfräckt. Dessutom så är det en bra känga till Friidrottsförbundet att han fick priset. Deras ordförande vill ju liksom inte riktigt tillstå att det förekommit och förekommer säkert en del saker som gränsar till eller rentav är övergrepp inom idrotten.

Nej, detta ska inte bli någon idrottsblogg även om just profilering är det som föreslås av s k bloggexpeerter, man ska hitta "sin nisch".  Det har bara råkat bli idrott de senaste inläggen, det sägs ju att: Varav hjärtat är fullt talar munnen.