amatankar

 

  Dag 19 av semestern. Jag skjutsade dottern till flyget eftersom hon skulle till huvudstaden över helgen. Sedan var jag seg - vilket verkar vara ett konstant tillstånd denna semester. Jag for ut till min stugö och plockade ihop lite eftersom ett kusinbarn framfört önskemål om att vara där över helgen. Efter det for jag hem och la mig...sov nog en stund. Sedan blev det fart på tanten - uträttade en del ärenden. Sedan var det dags för en insats av det idiella slaget. Vår fotbollsklubb tjänade en liten slant tack vare att vi var ett gäng som åtog oss att  vara lite vakter. Nåja, det var väl inte så mycket vaktande egentligen. Jag stod i insläppet till entréen och rev biljetter. Till vad? Status Q!

 

Den nästa sista semesterdagen var jag allt annat än slö! Jag gick in till staden och äntrade en buss. Den förde mig till en lby på andra sidan sjön. Där var en löpartävling. Jag var med! Fast i klassen utan tidtagning...

Jag promenerade mest. I elva kilometer! Jag gick, mycket raskt i åtta minuter och sprang i två. Hela vägen. Trött som bara den unnade jag mig ett glas vin, sittandes som ett ufo i soffan sedan.

 

Dag 21...Så var den här, sista semesterdagen för den här gången. Jag kan inte säga annat än att jag lyssnade på kroppen denna dag! Den var lite trött...Ryggslutet var lite stelt och rumpmusklerna gav sig plötsligt till känna. Men jag var nöjd med mig! Det blev en kort promenad till en fotbollsplan nära mig men det var nog det mest ansträngande jag företog mig. Kvällen ägnade jag åt att träffa mitt favvolag på deras träning och sedan pös jag ner i min soffa igen. Där blev jag till klockan var mitt i natten - fastnade i ett program om OS i Sydney. Vilket kändes lite onödigt i morse - jag klev upp strax efter 5 för att hämta dottern på tåget. Sedan åkte jag hem och sov igen, ända tills jag skulle börja jobba! Så jag kom en kvart sent men det var lugnt. Å nu tillhör jag alltså den hårt arbetande massan igen. I en vecka.