amatankar

Det är ingen som helst förlust för sjukvården att jag inte valt den yrkebanan.
Min beundran för dem som gjort det är däremot stor!

Magsjuka t ex - hur klarar personalen på alla olika former av boenden att ta reda på efter sina brukare när den florerar som mest? Hur klarar någon av att operera i ögonen? Har de någon speciell läggning de som tycker det är lattjo lajban att lägga benpipor tillrätta? Hur blir man intresserad av att gräva folk i öronen? Osv etc mm.

Jamen jag vet - det är tur att alla dessa fantastiska människor som jobbar i vården finns! Det är inte det som är min poäng här. Utan mina motstridiga intressen - redan som tonåring slukade jag allehanda sjuksköterskeböcker. Cherry Ames var en favorit, lånade alla syrrans exemplar av den serien. Det var liksom nåt i den där världen som fängslade mig. Kanske karaktärerna - huvudpersonen var ju ofta enormt duktig, käck och alltid fanns det någon spännande patient eller läkare som satte lilla fröken sjuksköterskans hjärta i brand. Å alla patienter blev så väl omhändertagna att Patientombudsmannen inte hade haft ett dyft att göra. Dessutom tror jag de flesta blev friska.

I vuxen ålder har jag inte vuxit ifrån det här, bara flyttat över det till teven. I mitt tevetittarCV finns många sjukhus/läkarserer. Jag har njutit av Flying doctors, Dr Finnle y(flestavat?), City-akuten mfl. genom åren. Å snart är det dags igen - ikväll börjar säsongens Grey´s Anathomy. Å dubbelavsnitt dessutom. Jag kommer att njuta av varje sekund, blir det lite för läskiga operationsbilder sätter jag händerna för ögonen. Å tjuvkikar lite,lite mellan fingrarna.

Men ansätlld av sjukvården blir jag aldrig, vilket vi alla ska vara glada för!