Jag, vikten, stressen och hjärtat
I dag hade jag ett samtal. På mitt Itrimcenter, där jag tränar. Jag har, tyvärr, återhämtat en del av min viktminskning...Å det har jag slitit med länge. Eller orsakerna till den. Som stavas godis och fikabröd.
Sedan finns det - har jag motvilligt upptäckt - en bakomliggande orsak även till intaget av ovan nämnda...Inte blott och bart min dåliga karaktär.
Jag är mer sliten och stressad än vad jag riktigt vill tillstå i dagsljus och dagliga arbetssnurren. Å det speglar sig rätt bra en sådan här gång - mitt blodtryck var kanske inte så bra som det borde...Inte oroväckande högt men förhöjt.
Å där och då kom tårarna och jag kunde tillstå att jag mår sämre än vad jag vill försöka tro. Men Jenny, den goa coachen, hon hanterade det också - när jag gick där ifrån så var jag nöjd fast ledsen. Eller ledsen fast nöjd.
Nu blir det till att ta trycket på hälsocentralen så snart de har tid och så boka en tid hos doktorn. Hos han som tyckte jag var nedstämd i höstas och hade rätt. Kanske har det aldrig riktigt gått över och kanske gnager jobbet mer på mig än vad jag vill tro, erkänna, inse...
Du får ta hand om dig hurrú...det är lätt att lura sig att man mår bra, att det går över...men i slutändan så "dyker" man ju ändå...nä fan..ta hand om dig nu...lova det..!
kram
Micke; tack! Bara att sätta ord på det hjälper faktiskt lite!
Åhhh va jobbigt=( Men det kan hjälpa att få prata av sig.
Hoppas det löser sig med trycket, stor kram
Oh vad jag känner igen mig. När man är trött och sliten så hamnar ofelbart i gamla, inkörda och destruktiva vanor. Det är som om man, jag i alla fall, ramlar tillbaka till att det är ingen idé, jag är inte värd bättre. Jagkom in i en sådan period förra sommaren. Min viktminskning på 15 kg åt jag tillbaka på ett halvår. Nu hade jag tur som kom till en duktig japansk akupuktur som talade om för mig att kroppen (och själen) var i obalans. Efter några gånger hos honom blev det med automatik att jag valde bra mat, sötsuget försvann. Och jag tänkte inte ens på det. Jag sökte ju inte för vikten, utan för att jag var så trött och handlingsförlamad. Nu har jag gåttn er nio kg på 4 månader utan att på något sätt strävat efter det. Låtit kroppen välja när jag varit och handlat. Och eftersom den nu är i skaplig balans så väljer den det som är bäst för den. Men jag inbillar mig inte på något vis är det är beständigt. Rätt som det är kommer mågångarna och med det återfallet. Men någonstans vet vi ju att vi har redskapen, bara att ta nya tag.
