amatankar

Idag gick det åt skogen för Småkronorna, jag är oskyldig till förlusten! Jag gjorde som jag gjort hela turneringen - tittade lite nu och då, ibland lite halvhjärtat och ibland lite mer intresserat. Det har funkat ända tills idag.

 

Jag har inte bara hunnit med ishokey - det blev lite slalom och längdåkning också. Därtill har jag hunnit iväg och tränat min egen kroppkaka också.

 

Tvätt har jag plockat ner från torkställningen, bara för att hänga dit ny. Å om jag stryker det som behöver planas ut lite skrynklor på, i morgoon så borde jag ha kläder så jag klarar mig ett tag framöver. Det där Köpstoppet var nog rätt befogat...

 

Frampå kvällskvisten började jag inse att jag är s a s "dagavill" - vi brukar säga så här när någon har svårt att hålla koll på vilken dag det är. (Kanske är det ett allmänt vedertaget uttryck?) Jag försökte verkligen tänka efter - vad gjorde jag igår - var på stan, check. Men kanske var det söndag - det är ju ofta öppet på söndagar nu också. Kollar på DN som ligger på bordet, söndag den 5 januari stod det där. Men tänkt om det inte var den som kom idag utan igår? Till slut så gick jag in på text-tv:n. Där stod det Sön 05 januari. Puh, då så. Då är jag i fas.

 

I övermorgon kommer dottern hem. Hon for den 16 december så det är några veckor sedan. För nåt år sedan hade inte några veckor varit speciellt länge, då var hon ju borta 4-5 månader på raken när hon gick på college och före det var det idrottsgymnasium på bortaplan. Men nu har jag ju vant mig vid att träffas lite nu och då.

 

Det är alltså inte helt oviktigt att hålla "dagavillet" på avstånd - jag ska ju hämta henne på flyget. Inga pluspoäng på mamman om hon skulle missa det!  Å så är det ju, förhoppningsvis, trevligt för arbetskamraterna också om jag kommer på jobbet när jag ska efter denna långhelg. Där ska jag vara i över-övermorgon.

 

Så. Nu har vi koll!