amatankar

Hej och hå - jag förlustar mig jag!  Förra fredagen klev jag på ett tåg i okristligt tidig tid - 5.45 gick det. Jag klev upp en timme innan...Tillbringade helgen i Stockholm med några kompisar. Å vi åt och drack och pratade och hade egen chokladprovning.

 

Men, det är alltid ett men, flyktingkrisen satte lite sordin på stämningen och helheten på helgen. En uttryckte sin vanmakt och förtvivlan över läget och frustrationen över att vilja hjälpa men inte var riktigt säker på hur det ska gå till för att falla ut bäst. Vi var tre som delade hennes känsla, den fjärde visade upp en lite otäck inställning. Lite lånade fakta från SD - snudd på "hjälp dem på plats", de begår flest brott ("det finns statistik på det") etc... Det blev lite konstigt - eftersom vi inte riktigt hade anat att hennes människosyn var så inskränkt. 

Men vi överlevde både den kvällen och nästa dag, bl a med en jättetrevlig stadsvandring med guide på Södermalm. Däremot tror jag att det alltid kommer att ligga kvar en olustig känsla - man tror att man känner sina vänner...