Mirakel?

Ikväll har jag haft middagssällskap. På lokal dessutom. Av en fd jobbarkompis som är tjugo år yngre men klok som om hon levt 100 mer än mig.
 
Hon bor en bit i från stan, utanför ett litet samhälle Därifrån far hon varje vecka ett par dagar och vilar sig mentalt och tränar upp sig fysiskt på ett rehabcenter här i stan. 
 
Läkarvetenskapen är förvånad - hon går och har åkt skidor i vinter. I veckan tog hon sig upp på cykel en sväng. Å då sitter hennes skada i den del av hjärnan som styr förmågan att gå, röra fötterna! 
 
Så snacka om att hon lurat hjärnan! För hon visste inte att det var så, att hon inte skulle bli så bra på att ta sig fram...hon bara ska!
 
I eftermiddags hämtade jag henne från rehabstället och vi gick som sagt ut och åt. Jag är fulltankad med mat, tankar och glada skratt. Så skönt.
 
Ett anerysm, ett brustet blodkärl i hjärnan som i sin tur ledde till blodproppar på lillhjärnan. En månad nedsövd i Umeå, en månad på strokeenheten, två operationer av hjärnan...tja, egentligen är det ju helt osannolikt att vi idag, nio månader senare kan göra detta restaurangbesök! Lite av ett mirakel faktiskt.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0